2006-12-12
Hej,
Idag var det dags att göra de första försöken med att reka inför kommande vandringssäsong i Chianti. Idag så stod sträckan Florens-Impruneta på programmet, och jag startade med min hybrid-hoj i den kalla gryningen, men solen var på väg upp, så jag var inte särskilt orolig, det skulle bli en fin och ganska varm dag. Första halvan av sträckan, ner till Grassina, är nästan helt och hållet asfalt (bara ca 500 m grusstig), så den gick ganska smidigt. Sedan så började det roliga...., det hade regnat tidigare och varit frostkallt på morgonen, men nu när jag började kommande in på den "vildmarksbaserade" delen av vandringen så började det tina upp, och jag hittade några fina lerhål längs stigen, men det gick bra, de var inte så djupa som väl var. Två punkteringar drog jag på mig, hade bara en slang med mig, så det blev till att ta bussen hem från Impruneta (fick gå drygt två km med hojen, men naturen var storslagen och vacker :-) En vandring att rekommendera för alla friluftsälskare, med lite känsla för italienska böljande kullar. Tystnaden när man vandrar så här är en väldigt stor kontrast mot det hektiska livet inne i Florens.
På kvällen så tog jag den nylagade cykeln till ett par vänner och åt middag, vi såg sedan på en film om den toskanske storcyklisten Gino Bartalis liv, en mycket sevärd film, Bartali var stor både som tävlingscyklist och människa. Andra världskriget tog bort 5 av hans förmodligen bästa år som tävlingscyklist. Under kriget så transporterade han i cykelramen förfalskade dokument åt judar i Italien, med risk för sitt eget liv, om tyskarna hade kommit på honom med de dokumenten.
/Leif
Idag var det dags att göra de första försöken med att reka inför kommande vandringssäsong i Chianti. Idag så stod sträckan Florens-Impruneta på programmet, och jag startade med min hybrid-hoj i den kalla gryningen, men solen var på väg upp, så jag var inte särskilt orolig, det skulle bli en fin och ganska varm dag. Första halvan av sträckan, ner till Grassina, är nästan helt och hållet asfalt (bara ca 500 m grusstig), så den gick ganska smidigt. Sedan så började det roliga...., det hade regnat tidigare och varit frostkallt på morgonen, men nu när jag började kommande in på den "vildmarksbaserade" delen av vandringen så började det tina upp, och jag hittade några fina lerhål längs stigen, men det gick bra, de var inte så djupa som väl var. Två punkteringar drog jag på mig, hade bara en slang med mig, så det blev till att ta bussen hem från Impruneta (fick gå drygt två km med hojen, men naturen var storslagen och vacker :-) En vandring att rekommendera för alla friluftsälskare, med lite känsla för italienska böljande kullar. Tystnaden när man vandrar så här är en väldigt stor kontrast mot det hektiska livet inne i Florens.
På kvällen så tog jag den nylagade cykeln till ett par vänner och åt middag, vi såg sedan på en film om den toskanske storcyklisten Gino Bartalis liv, en mycket sevärd film, Bartali var stor både som tävlingscyklist och människa. Andra världskriget tog bort 5 av hans förmodligen bästa år som tävlingscyklist. Under kriget så transporterade han i cykelramen förfalskade dokument åt judar i Italien, med risk för sitt eget liv, om tyskarna hade kommit på honom med de dokumenten.
/Leif
Kommentarer
Trackback