2007-04-16
Hej,
På morgonen så kom Roberto och hämtade upp mig och mina grejor som vi skulle ha inför dagens cykeltur till Radda in Chianti, cykel, mat, dryck och andra bra-att-ha-grejor. Vi hämtade upp de fem kunderna på hotellet i Florens och tog dem till cykelbutiken för utprovning av hojarna. Vi beslöt oss sedan för att starta turen en liten bit utanför stan, närmare bestämt i Impruneta. Gruppen bestod av två familjer från Rhode Island utanför New York, och det visade sig att fadern i den ena familjen var en riktig gammal biker, som hade tävlat friskt både i Frankrike och Italien under sin aktiva karriär. Han såg ut att klara sig själv på cykeln om man säger så... Vi hade kanonväder och tog oss ganska kvickt till lunchen i Greve in Chianti. Vi försökte också få till en vinprovning innan lunch, men alla guider/vinexperter på Castelli del Grevepesa var upptagna (det fick bli vid ett senare tillfälle, det finns ju några andra ställen som också gör vin i trakten...).
"Den sista måltiden" gick av stapeln denna kväll, då vi Sommelier-studenter hade kursens sista lektion i Prato, och det var en måltid som inte gick av för hackor (något ska man väl få för kursavgiften ;-)). Jag fick en fråga av läraren om hur man gör destillerade drycket (en samvetsfråga för somliga kanske), och jag fick till ett hyggligt svar, men det kändes lite som att sitta i första klass när man var sju år och fick svara på frågor från fröken. Det kändes att språket i den här miljön ännu har lite att putsas på innan man står helt på topp som Sommelier. Som vinkunnig turistguide duger jag nog som jag är nu, men ska jag kunna rekommendera viner åt italienare på restaurang härnere, så får jag nog gymnastisera tungan lite till.
/Leif
På morgonen så kom Roberto och hämtade upp mig och mina grejor som vi skulle ha inför dagens cykeltur till Radda in Chianti, cykel, mat, dryck och andra bra-att-ha-grejor. Vi hämtade upp de fem kunderna på hotellet i Florens och tog dem till cykelbutiken för utprovning av hojarna. Vi beslöt oss sedan för att starta turen en liten bit utanför stan, närmare bestämt i Impruneta. Gruppen bestod av två familjer från Rhode Island utanför New York, och det visade sig att fadern i den ena familjen var en riktig gammal biker, som hade tävlat friskt både i Frankrike och Italien under sin aktiva karriär. Han såg ut att klara sig själv på cykeln om man säger så... Vi hade kanonväder och tog oss ganska kvickt till lunchen i Greve in Chianti. Vi försökte också få till en vinprovning innan lunch, men alla guider/vinexperter på Castelli del Grevepesa var upptagna (det fick bli vid ett senare tillfälle, det finns ju några andra ställen som också gör vin i trakten...).
"Den sista måltiden" gick av stapeln denna kväll, då vi Sommelier-studenter hade kursens sista lektion i Prato, och det var en måltid som inte gick av för hackor (något ska man väl få för kursavgiften ;-)). Jag fick en fråga av läraren om hur man gör destillerade drycket (en samvetsfråga för somliga kanske), och jag fick till ett hyggligt svar, men det kändes lite som att sitta i första klass när man var sju år och fick svara på frågor från fröken. Det kändes att språket i den här miljön ännu har lite att putsas på innan man står helt på topp som Sommelier. Som vinkunnig turistguide duger jag nog som jag är nu, men ska jag kunna rekommendera viner åt italienare på restaurang härnere, så får jag nog gymnastisera tungan lite till.
/Leif
Kommentarer
Trackback