2007-07-03
Ciao,
Oggi facevo un giro insieme con Zanobi di quasi 90 km da Firenze-Borgo S. Lorenzo-Passo Colla (Razzuolo) e poi ritornavo a Firenze. Sono contento con la bici nuova, é piú veloce di me.
Hej,
Idag så drog jag en kompis som heter Zanobi iväg på en liten nätt cykeltur på 90 km bland bergen norr om Florens, vi passerade Borgo S. Lorenzo och tog oss upp till bergspasset Colla (Razzuolo), och sedan så återvände jag till Florens, medans Zanobi som den bergsget han är, tog några bergspass till innan han kom hem till Florens. På hemvägen så träffade jag på Per som hade en grupp amerikanska cykelturister på väg upp till Fiesole. Han var tvungen att ta minibussen med gruppen idag, då en i gruppen hade det lite svårt med de första backarna och trafiken (som cykelguide vill man alltid cykla med gruppen, men ibland får man ta bilen för att låta kunderna starta vid ett lättare avsnitt).
Det gjorde gott att sova middag efter lunchen idag kan jag säga!
På kvällen så hade vi återigen besök av Giuseppes flickvän Marta, hennes syster Elisa som är en yngre kopia tvilling-kopia av Marta, och Rosy, tillsammans med Giuseppe så pluggar de inför sista tentorna innan sommaren, så det är lite nervöst. Men det var inte sämre än att de lagade kvällsmat åt mig och Giuseppe. Det blev citronmarinerad stekt kyckling, sallad, bröd och lite vitt vin från Sicilien. Italienarna har en väldans vana att äta både lunch och middag med TV'n på, mest för att hitta samtalsämnen vad jag kan förstå. Men för mig känns det lite oartigt att sitta och titta på TV istället för att prata med dina bordsgäster (ibland så diskuterar man och kommenterar gemensamt vad som händer på TV'n, men det blir en väldigt annorlunda måltid, där man sällan tittar varandra i ögonen, vilket då för mig oftast är ett lite svårt sätt att föra en kommunikation på). Så de flesta italienare jag känner verkar tycka om att prata, men kanske mer att kommentera än att verkligen föra en dialog. Vet inte om det bottnar i en viss blygsel under all denna vilja att prata.
/Leif
Oggi facevo un giro insieme con Zanobi di quasi 90 km da Firenze-Borgo S. Lorenzo-Passo Colla (Razzuolo) e poi ritornavo a Firenze. Sono contento con la bici nuova, é piú veloce di me.
Hej,
Idag så drog jag en kompis som heter Zanobi iväg på en liten nätt cykeltur på 90 km bland bergen norr om Florens, vi passerade Borgo S. Lorenzo och tog oss upp till bergspasset Colla (Razzuolo), och sedan så återvände jag till Florens, medans Zanobi som den bergsget han är, tog några bergspass till innan han kom hem till Florens. På hemvägen så träffade jag på Per som hade en grupp amerikanska cykelturister på väg upp till Fiesole. Han var tvungen att ta minibussen med gruppen idag, då en i gruppen hade det lite svårt med de första backarna och trafiken (som cykelguide vill man alltid cykla med gruppen, men ibland får man ta bilen för att låta kunderna starta vid ett lättare avsnitt).
Det gjorde gott att sova middag efter lunchen idag kan jag säga!
På kvällen så hade vi återigen besök av Giuseppes flickvän Marta, hennes syster Elisa som är en yngre kopia tvilling-kopia av Marta, och Rosy, tillsammans med Giuseppe så pluggar de inför sista tentorna innan sommaren, så det är lite nervöst. Men det var inte sämre än att de lagade kvällsmat åt mig och Giuseppe. Det blev citronmarinerad stekt kyckling, sallad, bröd och lite vitt vin från Sicilien. Italienarna har en väldans vana att äta både lunch och middag med TV'n på, mest för att hitta samtalsämnen vad jag kan förstå. Men för mig känns det lite oartigt att sitta och titta på TV istället för att prata med dina bordsgäster (ibland så diskuterar man och kommenterar gemensamt vad som händer på TV'n, men det blir en väldigt annorlunda måltid, där man sällan tittar varandra i ögonen, vilket då för mig oftast är ett lite svårt sätt att föra en kommunikation på). Så de flesta italienare jag känner verkar tycka om att prata, men kanske mer att kommentera än att verkligen föra en dialog. Vet inte om det bottnar i en viss blygsel under all denna vilja att prata.
/Leif
Kommentarer
Trackback