2007-07-09
Hej,
Idag var det bergen söder om Abetone som gällde. Tog cykeln bort till tågstationen i Florens för att ta mig de 6 milen nord-väst till Pescia. Härifrån skulle jag medelst cykel ta mig upp till S. Quirico, i riktning mot bergsmassivet Abetone, för att där träffa Cristina och ta oss en vandring på spännande skogsstigar bland bergen 'Svizzera Pesciatina'. Det finns 4 olika turer man kan göra för att besöka de 10 olika slotten (http://www.coopfirenze.it/gestione/informatore/inf_art.asp?ID=930) i de två dalar som utgör 'Svizzera Pesciatina'. Cyklingen var en nätt liten stigning på över 500 m, och jag passerade ett antal vackra byar på vägen, med några av dessa små söta slott. Den här vägen ingår i vägsystemet "Strada dei Sapori e dei Colori, dell'Appennino Pistoiese" (Vägen för smaker och färger, i Pistoiesiska Appeninerna).
I San Quirico så stannade jag vid det lilla torget och träffade en engelsman vid namn Simon, som har flyttat hit och känner till en hel del historier om bygden. Vi tog oss varsin öl och hade det ganska bra i förmiddagssolen, medans jag väntade på Cristina. Simon gick hem till sig och jag kunde luta mig bakåt och ta mig en lur. Cristina kom och vi tog oss varsin espresso bland byns alla kortspelande män innan vi vandrade iväg. Naturligtvis dök Simon upp igen, och hade nya historier om bygden att berätta, bl a att det finns någon i byn som är kusin med regissören och skådespelaren Roberto Benigni (nästan en Lassie, men ändå). Benigni gör i Florens just nu en serie Dante-föreläsningar, med tolkningar av valda avsnitt ur "Inferno" och de andra verken av diktaren Dante.
Vi hade ingen karta med oss i skogen, men det skulle "bara" vara att följa de röd-vita markeringarna sa de i byn, och det var det ju (nästan). Efter några snåriga buskage, kullvälta träd och lite halkande på kastanjer och runda stenar så kom vi efter ett par timmar fram till civiliserande trakter igen. På vägen så hade vi sett en "rifugio", typ vandrarhem, mycket vackert beläget med fascinerande utsikt, grillplatser och div odlingar. När vi kom tillbaka till S. Quirico så belönade vi oss med varsin aperitivo, det var ganska skönt att sätta sig ner och pusta ut lite, efter nästan tre timmars vandring. Jag följde med Cristina hem och hälsade på hennes föräldrar, italienare båda två, men jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv i Sverige.
Nerförsturen i skymningen från San Quirico till Pescia var en mycket underhållande upplevelse, dock alltför kort. (Måste komma ihåg att spänna bromsarna till nästa gång, de bottnade flera gånger under nedfärden, hm...)
/Leif
Idag var det bergen söder om Abetone som gällde. Tog cykeln bort till tågstationen i Florens för att ta mig de 6 milen nord-väst till Pescia. Härifrån skulle jag medelst cykel ta mig upp till S. Quirico, i riktning mot bergsmassivet Abetone, för att där träffa Cristina och ta oss en vandring på spännande skogsstigar bland bergen 'Svizzera Pesciatina'. Det finns 4 olika turer man kan göra för att besöka de 10 olika slotten (http://www.coopfirenze.it/gestione/informatore/inf_art.asp?ID=930) i de två dalar som utgör 'Svizzera Pesciatina'. Cyklingen var en nätt liten stigning på över 500 m, och jag passerade ett antal vackra byar på vägen, med några av dessa små söta slott. Den här vägen ingår i vägsystemet "Strada dei Sapori e dei Colori, dell'Appennino Pistoiese" (Vägen för smaker och färger, i Pistoiesiska Appeninerna).
I San Quirico så stannade jag vid det lilla torget och träffade en engelsman vid namn Simon, som har flyttat hit och känner till en hel del historier om bygden. Vi tog oss varsin öl och hade det ganska bra i förmiddagssolen, medans jag väntade på Cristina. Simon gick hem till sig och jag kunde luta mig bakåt och ta mig en lur. Cristina kom och vi tog oss varsin espresso bland byns alla kortspelande män innan vi vandrade iväg. Naturligtvis dök Simon upp igen, och hade nya historier om bygden att berätta, bl a att det finns någon i byn som är kusin med regissören och skådespelaren Roberto Benigni (nästan en Lassie, men ändå). Benigni gör i Florens just nu en serie Dante-föreläsningar, med tolkningar av valda avsnitt ur "Inferno" och de andra verken av diktaren Dante.
Vi hade ingen karta med oss i skogen, men det skulle "bara" vara att följa de röd-vita markeringarna sa de i byn, och det var det ju (nästan). Efter några snåriga buskage, kullvälta träd och lite halkande på kastanjer och runda stenar så kom vi efter ett par timmar fram till civiliserande trakter igen. På vägen så hade vi sett en "rifugio", typ vandrarhem, mycket vackert beläget med fascinerande utsikt, grillplatser och div odlingar. När vi kom tillbaka till S. Quirico så belönade vi oss med varsin aperitivo, det var ganska skönt att sätta sig ner och pusta ut lite, efter nästan tre timmars vandring. Jag följde med Cristina hem och hälsade på hennes föräldrar, italienare båda två, men jobbat nästan hela sitt yrkesverksamma liv i Sverige.
Nerförsturen i skymningen från San Quirico till Pescia var en mycket underhållande upplevelse, dock alltför kort. (Måste komma ihåg att spänna bromsarna till nästa gång, de bottnade flera gånger under nedfärden, hm...)
/Leif
Kommentarer
Trackback