2007-05-26
Hej,
Dagens mål var Montepulciano och provning av det goda vinet Vino Nobile, gjort av familjen Crociani, http://www.crociani.it/storia.en.php. Vi lämnade Pienza på våra kära trampcyklar och hamnade direkt på roliga kuperade gamla landsvägar, som hämtade direkt ur en gammal italiensk pilsnerfilm. Vi hamnade efter ett tag i en liten by som heter Montichiello. Där av alla ställen hittade Barbro ett italienskt Monopol-spel, och det blev stor succé bland de anställda i butiken - typ "äntligen har vi lyckats sälja det där Monopolspelet som ingen trodde vi kunde sälja". Extra roligt när hon packade ner det i cykelväskorna och vi for vidare som om det hörde till de dagliga rutinerna att köpa sig ett Monopol-spel.
Håkan fick veckans enda punka den här dagen, så då fick kavla upp ärmarna och jobba lite grand, och skitig om händerna blev man.
När vi kom fram till Montepulciano så tog vi oss först en liten rundvandring i staden, och sedan ramlade vi in på en pizzeria och tog oss för första gången den här veckan en hederlig italiensk pizza, kryddad med dryckjom som hembrygd öl från berget Amiata i närheten.
Ett par personer i gruppen hade valt att ta bussen till Montepulciano, men chauffören var kanske inte till sin fördel den här dagen, så han glömde att säga till dem vart de skulle gå av, istället så dundrade han på ner till ändstationen, och de fick sig en rejäl promenad om man säger så.
Provsmakningen hos Crociani bjöd på fler godbitar, vi fick prova deras Vino Rosso, Vino Nobile och Vin Santo tillsammans med de klassiska mandelskorporna Cantuccini, tillsammans med lite bröd och ost mellan varven. Med oss på provsmakningen så hade vi en stor polsk grupp, som gladeligen mumsade i sig mandelskorporna innan Crociani hann servera Vin Santo - ridå! (mandelskorporna ska man doppa i glaset).
Hemfärden till Pienza gick lugnt och odramatiskt till, asfalt hela vägen! Cyklarna hade på det hela taget fungerat bra, saknades kanske bara en tok-lätt växel för att ta sig uppför de värsta backarna när man var helt slut (vilket allt hände ibland). Vi hade hybridhojar med pakethållare, kanske MTB-hojar med pakethållare vore idealet. Hotellet Piccolo i Pienza är lite lyhört, men charmigt, nyrenoverat i en fräsch stil. Panoramautsikten gör det inte helt fel heller. Lite dyrt internet bara, 3.5 euro för en halvtimma! I slottstornet mitt emot hotellet så var replokal för kvällen, det spelades 60-tals covers så det stod härliga till!
För sista kvällen så kunde vi njuta av maten på La Buca delle Fate, sorgligt men sant. Vi saknade gentelmannen som de två tidigare kvällarna hade suttit vid bordet bredvis oss, 84 år still going strong visade det sig senare. Men vi fick aldrig reda på hans namn. Men Barbro lyckades han ge en puss innan vi skildes åt.
/Leif
Dagens mål var Montepulciano och provning av det goda vinet Vino Nobile, gjort av familjen Crociani, http://www.crociani.it/storia.en.php. Vi lämnade Pienza på våra kära trampcyklar och hamnade direkt på roliga kuperade gamla landsvägar, som hämtade direkt ur en gammal italiensk pilsnerfilm. Vi hamnade efter ett tag i en liten by som heter Montichiello. Där av alla ställen hittade Barbro ett italienskt Monopol-spel, och det blev stor succé bland de anställda i butiken - typ "äntligen har vi lyckats sälja det där Monopolspelet som ingen trodde vi kunde sälja". Extra roligt när hon packade ner det i cykelväskorna och vi for vidare som om det hörde till de dagliga rutinerna att köpa sig ett Monopol-spel.
Håkan fick veckans enda punka den här dagen, så då fick kavla upp ärmarna och jobba lite grand, och skitig om händerna blev man.
När vi kom fram till Montepulciano så tog vi oss först en liten rundvandring i staden, och sedan ramlade vi in på en pizzeria och tog oss för första gången den här veckan en hederlig italiensk pizza, kryddad med dryckjom som hembrygd öl från berget Amiata i närheten.
Ett par personer i gruppen hade valt att ta bussen till Montepulciano, men chauffören var kanske inte till sin fördel den här dagen, så han glömde att säga till dem vart de skulle gå av, istället så dundrade han på ner till ändstationen, och de fick sig en rejäl promenad om man säger så.
Provsmakningen hos Crociani bjöd på fler godbitar, vi fick prova deras Vino Rosso, Vino Nobile och Vin Santo tillsammans med de klassiska mandelskorporna Cantuccini, tillsammans med lite bröd och ost mellan varven. Med oss på provsmakningen så hade vi en stor polsk grupp, som gladeligen mumsade i sig mandelskorporna innan Crociani hann servera Vin Santo - ridå! (mandelskorporna ska man doppa i glaset).
Hemfärden till Pienza gick lugnt och odramatiskt till, asfalt hela vägen! Cyklarna hade på det hela taget fungerat bra, saknades kanske bara en tok-lätt växel för att ta sig uppför de värsta backarna när man var helt slut (vilket allt hände ibland). Vi hade hybridhojar med pakethållare, kanske MTB-hojar med pakethållare vore idealet. Hotellet Piccolo i Pienza är lite lyhört, men charmigt, nyrenoverat i en fräsch stil. Panoramautsikten gör det inte helt fel heller. Lite dyrt internet bara, 3.5 euro för en halvtimma! I slottstornet mitt emot hotellet så var replokal för kvällen, det spelades 60-tals covers så det stod härliga till!
För sista kvällen så kunde vi njuta av maten på La Buca delle Fate, sorgligt men sant. Vi saknade gentelmannen som de två tidigare kvällarna hade suttit vid bordet bredvis oss, 84 år still going strong visade det sig senare. Men vi fick aldrig reda på hans namn. Men Barbro lyckades han ge en puss innan vi skildes åt.
/Leif
Kommentarer
Trackback