2007-05-22
Hej,
Också idag så fick vi skjuts, denna gång till det alabasterrika etruskiska gamla fästet Volterra, än mer likt ett örnnäste än vad Casole d'Elsa är. Dagens obligatoriska pic-nic fodrade ett besök i stadens lokala COOP-butik, där vi också fick tips på hur vi bäst kunde ta oss ut ur staden, utan att beblanda oss alltför mycket med trafiken. Det fick bli en grusväg som hade huserat rally-vm för ett antal år sedan, jag tror dammet yrde fortfarande...
Min cykeltröja gjorde stor succé i matbutiken, den har en lätt stiliserad variant av Chianti-symbolen den svarta tuppen, min är dock försedd med cykelhjälm och cykel, med Toskan-karta på ryggen. Fast den officiella Chianti-organisationen är inte så glad åt detta tilltag, men ärligt talat så tror jag alla parter tjänar på detta, Chianti-regionen inte minst, som lär få sälja en mer vin, och ta emot än mer turister. Det borde ticka dollartecken i Chianti-folkets ögon och inget annat.
Ett par mil öster om Volterra så hittade en underbar olivlund att ha vår pic-nic i, och alla cyklister log så glatt när de passerade oss, avundsjuka kan det väl aldrig ha varit?
Strax efter lunch-uppbrottet så paserade vi ett fängelse mitt ute i ingenstans, där torklinorna hängde på rad, har de inte torktumlare tro?
Efter hemkomst till Voltrona så blev det självklart ett besök vid poolen. Idag så gjorde Linnea oss sällskap vid poolen, hon hade sin lediga idag, annars så jobbar hon med att ha hand om islandshästarna på gården, och guida gästerna runt om på markerna.
En av kunderna hade med sig motortidningar från Sverige, det kändes mycket hemtrevligt att läsa dem.
/Leif
Också idag så fick vi skjuts, denna gång till det alabasterrika etruskiska gamla fästet Volterra, än mer likt ett örnnäste än vad Casole d'Elsa är. Dagens obligatoriska pic-nic fodrade ett besök i stadens lokala COOP-butik, där vi också fick tips på hur vi bäst kunde ta oss ut ur staden, utan att beblanda oss alltför mycket med trafiken. Det fick bli en grusväg som hade huserat rally-vm för ett antal år sedan, jag tror dammet yrde fortfarande...
Min cykeltröja gjorde stor succé i matbutiken, den har en lätt stiliserad variant av Chianti-symbolen den svarta tuppen, min är dock försedd med cykelhjälm och cykel, med Toskan-karta på ryggen. Fast den officiella Chianti-organisationen är inte så glad åt detta tilltag, men ärligt talat så tror jag alla parter tjänar på detta, Chianti-regionen inte minst, som lär få sälja en mer vin, och ta emot än mer turister. Det borde ticka dollartecken i Chianti-folkets ögon och inget annat.
Ett par mil öster om Volterra så hittade en underbar olivlund att ha vår pic-nic i, och alla cyklister log så glatt när de passerade oss, avundsjuka kan det väl aldrig ha varit?
Strax efter lunch-uppbrottet så paserade vi ett fängelse mitt ute i ingenstans, där torklinorna hängde på rad, har de inte torktumlare tro?
Efter hemkomst till Voltrona så blev det självklart ett besök vid poolen. Idag så gjorde Linnea oss sällskap vid poolen, hon hade sin lediga idag, annars så jobbar hon med att ha hand om islandshästarna på gården, och guida gästerna runt om på markerna.
En av kunderna hade med sig motortidningar från Sverige, det kändes mycket hemtrevligt att läsa dem.
/Leif
Kommentarer
Trackback