2007-10-30
Hej,
Vaknade upp i mitt gamla föräldrahem/barndomshem och det kändes ganska bra (jag har mitt hem i Florens numera, men Sturefors kommer alltid att vara mitt hem, var jag än bor någonstans i världen).
Jag åt frukost med pappa och sedan så tittade vi igenom en del av de saker som mamma hade lämnat efter sig, intressant och lärorikt att få göra det tillsammans med pappa, om än också känslosamt, en känslomässig resa som väcker minnen.
Jag tog mig en promenad i det vackra vädret och tittade till gravplatserna för mamma, farmor och farfar, det kändes bra. Även om man alltid bär dem med sig i sitt minne, så känns det ibland bra att ha en plats att gå till.
Arne Allard och hans fru Kristina kom på besök under kvällen, och det blev förstås mycket prat om Italien då båda två har varit i Italien och har vänner där, de längtar så klart ner dit igen och är väldigt nyfikna på vad jag håller på med. Behöver jag säga att Arne har samma tokiga bilintresse som jag? (Alfa Romeo)
I källaren så har jag fortfarande kvar en del grejor sen flytten från Göteborg, och det var mycket intressant att se vad man skulle ta med sig denna gång ner till Florens (flyger i morgon). Resväskan är inte så stor, så det blir till att välja med omsorg. Men det känns som att mängden prylar blir allt mindre viktigt, det är ett fåtal saker man har ett personlig förhållande till, resten kan man lika gärna sälja/skänka/kasta bort. Det är människor och upplevelser som är viktigast.
/Leif
Vaknade upp i mitt gamla föräldrahem/barndomshem och det kändes ganska bra (jag har mitt hem i Florens numera, men Sturefors kommer alltid att vara mitt hem, var jag än bor någonstans i världen).
Jag åt frukost med pappa och sedan så tittade vi igenom en del av de saker som mamma hade lämnat efter sig, intressant och lärorikt att få göra det tillsammans med pappa, om än också känslosamt, en känslomässig resa som väcker minnen.
Jag tog mig en promenad i det vackra vädret och tittade till gravplatserna för mamma, farmor och farfar, det kändes bra. Även om man alltid bär dem med sig i sitt minne, så känns det ibland bra att ha en plats att gå till.
Arne Allard och hans fru Kristina kom på besök under kvällen, och det blev förstås mycket prat om Italien då båda två har varit i Italien och har vänner där, de längtar så klart ner dit igen och är väldigt nyfikna på vad jag håller på med. Behöver jag säga att Arne har samma tokiga bilintresse som jag? (Alfa Romeo)
I källaren så har jag fortfarande kvar en del grejor sen flytten från Göteborg, och det var mycket intressant att se vad man skulle ta med sig denna gång ner till Florens (flyger i morgon). Resväskan är inte så stor, så det blir till att välja med omsorg. Men det känns som att mängden prylar blir allt mindre viktigt, det är ett fåtal saker man har ett personlig förhållande till, resten kan man lika gärna sälja/skänka/kasta bort. Det är människor och upplevelser som är viktigast.
/Leif
Kommentarer
Trackback