vincykel

En ny grupp rullade in idag, 8 personer från Vermont i nordöstra USA, varav några som hade varit uppe i Dolomiterna och gjort Passo di Stelvio (över 2000m...), så det blir till att skärpa sig som cyklist de närmaste dagarna skulle jag tro.

Leif

Man var lite mör i "lankerna" idag, men det kändes som att man hade gjort ett gott jobb, och Alabama-folket lämnade oss med stående inbjudan att komma över och hoja med dem i kullarna runt Birmingham (Alabama är på ingalunda sätt platt om nu någon trodde det).

Leif

Idag så slog vi till med två bergspass tillsammans med Alabama boys, vi gjorde först Passo Valico di Mori (955 möh) sedan så tog vi en hejdundrans nerförslöpa innan pass nr 2 tog vid, Passo Sugame (1050 möh). Sista nerförsbacken är rena rama berg- och dalbanan, där bergbanan på Liseberg kan slänga sig i väggen.

Leif

De fantastiska fyra från Alabama fick en dag på egen hand, medans jag och Colette gjorde kontoret osäkert. Tycker att det är ganska lagom fördelning på jobbet mellan inne och ute, när jag kan vara ute fyra dagar i veckan på cykel, och en dag på kontoret, det passar min kropp och själ ganska bra som det är just nu, gött!

Man kan göra vissa jämförelser mellan mitt gamla jobb som systemutvecklare och det jag har nu, som reseplanerare och reseguide. Att som reseplanerare (projektledare) knåpar man ihop en systemspec för att sedan som reseguide (programmerare) leverera resan (programmet/systemet) till kund. Likheterna är faktistk fler än man kan tro, och vi har samma kommunikationsproblem mellan säljare och reseplanerare-reseguider, var det någon som sa att kommunikation var enkelt?

Leif

Idag så gällde det att göra "Giro di Chianti" med start i Figline Val d'Arno, innan klättringen upp mot Passo Sugame tog vid, för att sedan åka igenom Greve in Chianti, Panzano in Chianti, Radda in Chianti, innan den nästa 15 km långa nerförsbacken mot Montevarchi hägrade. Backe upp och backe ner mest hela dagen, men en det fanns faktiskt en liten raksträcka när vi passerade Greve, så det så :-)

De fyras glada gäng från Alabama gillade verkligen cykelturen, några av dem hade den riktigt klassiska sydstatsdialekten från hjärtat av Alabama (Birmingham). Riktigt goda cykliser var de också.

Vi firade med italiensk öl i Montevarchi, det är viktigt att belöna sig själv!

Leif

Vi hämtade racerhojarna hos FBB och drog upp till Dicomano där Il Gheppio ligger, ett nyrenoverat "stughotell" i lantmiljö, med vidunderlig utsikt över dalgången där floden Sieve drar fram, liksom landsvägen och järnvägen, allt så komprimerat som det blir när all trafik ska fram i samma dalgång.

Med rekordartad medvind i ryggen så beslutade vi oss för att starta direkt från Dicomano för att få lite uppvärmning inför stigningen upp till Donnino och Reggello, innan den "riktiga" cyklingen kunde starta på den klassiska "Sette ponte-vägen", som går mellan Reggello och Arezzo, den är kurvig, småkuperad och har i nästan varje hårnålsböj inåt berget (Vallombrosa) till en lite bro man ska passera över (har dock inte räknat dem för att klargöra huruvida de är sju st (sette), men jag giller namnet - Vägen över de sju broarna.

Leif

En av de få hela dagarna under september som jag var hemma i Florens, det behövs allt för att plocka grejorna i ordning, tvätta, handla och prata med sina lägenhetskamrater, lite normalt hemma-vardagsliv så här emellanåt, ett liv som skulle kunna ge Sköna Söndag ett ansikte...

zzzzzzzzzzzzzzzz, förlåt, somnade jag?

Leif

Under hällregn så bilade vi tillbaka från Saturnia till Florens med det kaliforniska bröllopsparet, de skulle sedan vidare med tåg till Neapel för att fortsätta sin smekmånad där. Vi vinkade av dem vid järnvägsstationen i Florens

"Borta bra men hemma bäst" - det var allt bra skönt att få komma hem och sova middag i sin egen säng lite grann, det är kul att vara ute och resa mycket som turistguide, men man får också så mycket intryck att bearbeta, att man behöver få vara hemma lite grann och bara vara för sig själv, låta tankarna få vandra fritt och samla energi till nästa kundgrupp som kommer, alla kunder är värda samma entusiastiska bemötande som det bara är möjligt att ge dem. Det är faktiskt mer det psykiska som behöver få vila än det fysiska i det här jobbet. Har man bara en god grundträning under våren så klarar man sig under säsongen, bara man äter, dricker och sover ordentligt.

Leif

Jag hade glömt min vindjacka på fiket i Castelnuovo Berardenga, så jag tänkte att under min cykelfärd tillbaka hem till Florens från Siena så skulle jag åka förbi dem och höra om de eller några andra i närheten hade sett den. (När jag ringde igår så var det ingen som svarade i telefonen, jag tänkte att de hade så mycket att göra att de inte hade tid att svara i telefon, men det visade sig vara stängt....). Hur som helst, när jag väl kom dit denna morgon så hade ingen sett röken av någon jacka, men det var enda stället som jag hade tagit den av mig, så någon förbipasserande åker numera omkring i en WindStopper-jacka med Florence By Bike-reklam över hela kroppen.... tur att huvudet sitter fast på en, så att man behöver slippa leta efter det åtminstone.

Leif

En rundtur runt Siena, med fika-stopp i Castelnuovo Berardenga, innan vi svepte över de Sienesiska kullarna ner mot Acqua Borra för lunch (ägaren Patrizio öppnade upp restaurangen bara för oss, mums!)

Leif

Dagens tur med de flygande kanadensarna gick från Radda över Castellina ner till Siena, mitt emellan de allt mer mogna vindruvorna - det dagas mot skörd.

Leif

Jag och kanadensarna cyklade från Radda till vinslottet Castello di Brolio, hade en intressant vandring i slottsparken, och avslutande vinprovning nere i vinbutiken deras. De blev så förtjusta i en av deras Chianti-viner att de köpte en rakt över disk.

Lunchen hade vi på en charmig trattoria i San Regolo, i närheten av slottet Brolio.

På hemvägen så lyckades vi hitta en regn- och hagelstorm, då är det skönt att ha en följebil att krypa in i.

Leif

Vi gjorde den klassiska cykelturen från Impruneta till Radda in Chianti, med lunchstopp på den trevliga vingården Montagliari, som ligger på sluttningarna nedanför Panzano in Chianti. Vi gjorde också en rundvandring på deras museum och vinkällare.

Leif

Det blev en trevlig välkomstmiddag med Colette och det kanadensiska paret från Vancouver. Vi brukar ha välkomstmiddagar med kunder som vi ska ut och cykla med en hel vecka, det blir en rolig start på veckan, och man lär känna varandra ganska väl innan man börjar hoja dagen därpå.

Leif

Under min cykelfärd till Dicomano denna morgon så träffade jag en cyklist vid en av vattenbrunnarna som var ute på en 23-milatur, han var nyligen pensionerad sa han, och hade varit heltidscyklist sedan februari i år, ett pensionärsproffs med andra ord.

En liten ort som Dicomano lever ett helt annat liv än det hektiska inne i Florens, och man känner sig mycket mer tillbakalutad och filosofiskt harmonisk på en plats som denna.


En liten nätt 13-milatur upp till passet Valico del Croci ai Mori

Leif

Lägenhetspolaren Giuseppe hade med sig två av sina trevliga väninnor, Rosy och Valeria, varav den ena behövde hjälp med sin cykel, och självklart hjälpte man till med det :-)

Lunchade med Dahn, som har samma trevliga jobb som jag, lever och planerar resor i Italien. Dahn kommer att vara baserad i Ligurien, ett underbart landskap, nordväst om Toskana, om möjligt än mer kuperat än Toskana. Dahn är alfa-tok, och åker omkring i en fin silverfärgad Alfa Romeo 156, med Momo skinnklädsel, träratt, kromade instrumenteringar och allt som hör till!

Tro't eller ej, men det blev en ny sväng till Dicomano och nya tester av GPS'n, en fantastisk leksak som möjliggör för oss att erbjuda cykelturer utan guide, där de heller inte behöver stanna och läsa kartor och vägbeskrivningar.


Florens-Dicomano-Fiesole-Florens, 9 mil

Det blev mörkt innan man kom hem, och det är ingen hit att åka genom Florens på racer utan lyse, i den trafiken som är här.

Jag mötte Lia och Lorenzo som var på väg hem efter jobbet på FBB, och det hade varit en tuff dag för Lia idag. Att jobba i butik med tusen korta ärenden varje dag kräver en hel del. Men det är alltid lika roligt och energigivande att träffa dem.

Leif

Dominick var tillbaka på kontoret i dag efter över en månads pappa-ledighet (den lär i och för sig fortsätta i ganska bra stil då han lär komma in en dag i veckan ungefär). Dominick är en hejare på att byta blöjor nu, och känner sig självfallet som en mycket stolt fader. Emma som det lilla underverket heter växer så det knakar.

Colette, vår sekreterare, hade dagen till ära klätt sig i violetta kläder, för att fira Fiorentinas 1-1 mot Juventus, vilket nästan får betraktas som en seger. Hon gör sig väldigt bra i den färgen för den delen.

Orlando kom in på kontoret in sväng för att få sin månadslön och språkas lite om framtiden, vi bestämde också att vi skulle ut och cykla i hans hemtrakter (San Miniato) på torsdagen, så då är det bara att ta sin racer och sätta sig på tåget till Empoli (fungerar jättebra att ta med sig cykeln på lokaltågen i Italien, relativt gott om plats är det för dem också).

På vägen till kvällsmiddagen så passerade jag på att boka fredagens välkomstmiddag för det amerikanska paret jag ska vara guide för den kommande veckan. Det finns inget som förenar människor så mycket som att dela en måltid tillsammans, och ska man cykla nästan en vecka tillsammans så är en middag kvällen före något mycket gott att rekommendera, på alla sätt!

Texasparet som förbereder sig för en triatlettävling bjöd på en mycket trevlig middag upp i deras hyrda våning i närheten av Ponte Vecchio, med takterass och många sköna stolar att sjunka ner i. Alla som hade guidat eller på något sätt stöttat paret under veckans träning var där och njöt av hjärtats lust. Per (mycket förtjust i mat) var den som hade tänkt ut maten och fixat menyn, så bordet dignade av alla möjliga läckerheter, allt från biff, lax, spenat, ostgratinerade auberginer och ugnsstekt potatis m m. Och en och annan Brunello slank ner också :-) För att inte tala om den där Vin Santo'n på slutet. En rolig fest som håll på till midnatt då det var dags att åka hem.

Leif

Efter en något kort natt så blev det klubbträning på hojen, vi samlades 7 st tappra cyklister kl 8 hos Andrea i Tavarnuzze, för att dra oss söderut i Chianti mot Panzano, och sedan upp mot San Casciano och Lastra a Signa innan Florens tornade upp sig i horisonten igen:


En liten trevlig 10-milarunda så här på söndagsmorgonen :-)

Mostafa och jag tog bilen till IKEA för att titta på "bra-att-ha-grejor", och en och annan vacker kvinna, det verkar vara det stora folknöjet en söndag att gå till IKEA och planera/köpa grejor för sitt hem (liksom i Sverige), och det fanns mycket vackert att titta på.

Leif