vincykel

Hej,

Idag så var det fullt program för den svenska vingruppen, vi hade två vingårdar, en slottspark, en vinkällare och en lunch att hinna med, så schemat var späckat kan man säga. Det var också marknad på Matteotti-torget idag (som alla lördagar) så jag fick ge damerna lite respit i starten idag, så att de kunde shoppa loss lite och fylla sina väskor inför hemfärden (där det förmodligen kommer att hamna en del vin- och olivoljeflaskor också, trångt värre).

Det hade skålats i champagne på morgonen, då en i gruppen fyllde år - Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!

Först så for vi till den svenskägda vingården Fattoria Il Terreno , som ligger strax norr om Greve. Den har varit i svensk ägo sedan 1988 då den köptes av paret Ruhne. Denna dag så guidades vi runt av Björn, en rutinerad vingårdsarbetare, har varit där sedan 1990, och trivs således ganska bra. Björn är dessutom en alldeles särdeles god föreläsare och historieberättare, så ett besök på Il Terreno med honom som guide kan verkligen rekmmenderas.


Björn instruerar hur man sköter om vinrankorna på Il Terreno

Deras viner blir bara bättre och bättre för varje år som går Il Terreno har fått utmärkelser från både när och fjärran på olika mässor, så framtiden ser väldigt ljus ut för vingården (som också har övernattningsmöjligheter och restaurangmöjligheter). Det finns också en trevlig vinbar med deras namn i Stockholm, för den som inte har vägarna förbi i Greve. Men nu så flyger ju Sterling ganska billigt till Florens (och Ryan Air finns ju sedan förut).


Björn börjar servera ett av deras chianti-viner för gruppens provsmakning (inklusive guiden...)

Därefter så åkte tillbaka in till centrum av Greve in Chianti. Där så finns det en vinkällare (Le Cantine) med vinmuseum, servering och goda möjligheter till att prova och jämföra viner, inte bara från Chianti. Det går till så att man köper sig ett magnetkort med minimun 10 Euro och sedan sticker in kortet vid det vinet man önskar prova, och sedan så väljer man ut ett annat för att jämföra med det första, tar sig sedan kanske en ost- och salamitallrik, och lämnar sedan tillbaka kortet för att om det nu (mot förmodan) skulle finnas några korvören kvar....

Castello di Brolio (Slottet i Brolio) är en fantastisk skapelse, en av de vackraste i hela Chianti, kanske hela Toskana. På södra sidan i den mycket gröna slottsträdgården så ser man ända till Siena vid klart väder, med södra Toskanas högsta berg Amiata i bakgrunden, en imponerande syn. År 1555 när Florens lyckades erövra Siena så var det efter att ha suttit på detta slott och planerat det hela. Det var här som farfar till den nuvarande baronen Ricasoli definierade vilka druvor som skulle bilda Chianti-vinet (San Giovese min 80 %, och resten i stort sett en valfri blandning av Colorino, Ciliegiolo, Trebbiano och Malvasia). Slottet användes också som högkvarter under andra världskriget av tyskarna. Av förståeliga skäl ett mycket populärt ställe att lägga det på (strategiskt läge med bra utsikt åt alla håll, dessutom en hygglig vinkällare...).

Mvh,

Leif

Hej,

På flygplatsen i Florens idag så hämtade jag upp 8 st levnadsglada damer från Malmö-trakten, de ska tillsammans med mig åka runt i Chianti och prova viner tillsammans med mig i 4 dagar. Några av dem hade erfarenhet av Italien förut, och någon hade till och med spelat Golf på Ugolino-banan vi passerade ut på vägen till Greve (vi åkte på den vackra vägen 222 (Via Chiantigiana)).


Ugolino-banan vid Chiantigiana-vägen SR222

När vi kom fram till Greve så checkade gruppen in på det mysiga och trevliga hotellet Albergo Chianti, som hade både talande fågel, charmiga rum och swimmingpool:


Swimmingpoolen på Albergo Chianti i Greve

På kvällen så firade jag mina kära lägenhetskamraters examen till språk- och historielärare, salute!

Mvh,
Leif

Hej,

Idag så mötte jag upp 19 st cykelsugna norrmän och norskor på ett hotell Florens. Jag skulle följa dem till Florence By Bike och följa dem ut ur stan på cykel. Som alltid när man har att göra med människor från vårt kära broderland så friska fläktar och frejdigt mod som gäller. De har en god aptit på livet, och har ett stort intresse för toskansk mat, viner och vackra vyer. Kanske lite väl friskt mod ibland, en av dem fick vända tillbaka därför att han fick så ont i knät, efter att ha legat på bra ordentligt i backarna upp mot Impruneta, efter att vi hade lämnat Florens. Jag skulle ändå tillbaka till cykelbutiken, så det var bara att ta med sig honom i släptåg tillbaka till Florens. Väl där så kom han på den ljusa idéen att hyra en Vespa och köra efter gruppen samma väg till hotellet i Panzano in Chianti där de skulle bo. Han hade kört Vespa en gång tidigare sa han, men trafiken i Florens och Italien rent allmänt inbjuder knappast till att lära sig köra Vespa/Skooter här nere, det är något man helst bör kunna innan man kommer hit. (Att ha kört en gång tidigare, i Aten, det räcker knappast för att klara sig bekymmersfritt härnere). Jag har själv kört Vespa här nere, och har sett en del trasiga exempel på Vespor och förare som har kommit tillbaka till uthyrningsställena här i Florens, och det är ingen vacker syn. Så ta det lugnt, vad ni än funderar på att ge er ut i den italienska trafiken med. Det är ett råd i all sin enkelhet:

Att brukas med försiktighet och omdöme

Senare på dagen så var det dags att åka och reka inför morgondagens vinprovartur på Villa Le Corti strax utanför San Casciano i Val di Pesa, två mil söder om Florens. Jag tog givetvis racercykeln dit, påkarna behövde ändå få röra på sig lite, och gott väder var det dessutom. Villa Le Corti har tillhört familjen Corsini i över 500 år, och är en av de viktigaste och mest inflytelserika i hela Chianti, kanske hela Toskana. Huvudmannen för släkten har alltid kallats Principe Corsini. Villan har sitt namn från den öppna innergården (le corti). Villan känns väl igen på mycket lång håll, tack vare sina två mycket karaktäristiska torn. De är mycket populärt att ha bröllop och andra fester på denna gård, och de har en vinkällare som inte går av för hackor, och hyggliga priser, så ett besök kan rekommenderas!


Villa Le Corti

På kvällen så var final i Champions Leauge! Och vart var det bättre att se den än hemma hos fotbollslegenden Kurre Hamrin? Storbilds-TV, bra match och god middag från hans underbara fru Marianne gjorde kvällen mycket minnesvärd. Enligt min mening så var Manchester United det bättre laget och följaktligen de rätta vinnarna (är också Nicoles favoritlag), men hjärtat mitt slog mer för Chelsea, jag hade gärna unnat dem segern i detta möte. Men att avgöra det hela på straffsparkar känns lite B tycker jag, spela tills det blir mål, och därmed basta! (Ordet basta heter likadant på italienska, bara så att ni vet...).

Mvh,
Leif

Hej,

Eftersom vi inte hade något internet på kontoret så satt jag hemma på morgonkvisten och jobbade. Jag var på vippen att  klassificera Italien som ett IT-mässigt U-land innan det visade sig att det var vår egen ADSL-kabel som hade gått av....... hur som helst, med ny sladd i högsta hugg så kunde Colette och jag hugga i på jobbet med nya tag.

Vid järnvägsstationen så mötte jag upp Julia och hennes dotter Martyna som skulle bo hos Hamrins ett par dagar, så det var bestämt att jag skulle följa med dem med bussen ut till Coverciano där de bor. "Vad skönt att få tala svenska" sa Martyna när de hade blivit installerade av Kurts fru Marianne. Visste ni att Kurre Hamrin har skrivit in bok? "Udda finter - många mål" heter den, utgiven av Sportförlaget, skriven tillsammans med Hans Bolling. Kurre har också ett eget vin på gång, ska importeras till Sverige av en av hans egna söner. Har inte fått den äran själv ännu att prova hans vin, men en god klassisk Chianti lär det med all säkerhet bli (boken däremot har jag redan i min bokhylla).

Hej,

Jaaa, äntligen så fick man sitta på racercykeln igen, lite abstinens har det nog allt varit, och vädret var som en svensk högsommardag när jag tog mig en tur runt Florens och Impruneta denna arla morgonstund! Jag passade på att passera Julia och hennes dotter Martyna som bodde på Villa di Riboia några nätter, en underbar plats:


Det är hit som jag brukar ta många cykelgrupper från Florens när jag jobbar som cykelguide. Det är lite klättring upp hit, men det är mödan värt när man får den underbara lunchen lagad av Milvia Renzoni, serverad på denna underbara plats, och ett dopp i poolen är ju inte heller fel...... Ack ja, så här ser min arbetsplats ut, hur är det med er? Lunchmatsal och liten kub i kontorslandskap?

Själva cykelturen blev 38 km lång och sträckte sig så här:

Det är en bra klättring i början upp till Impruneta, men sen så är det lite lagom kuperat till Strada in Chianti, innan den roliga nerförslöpan till Ponte a Ema börjar. I Ponte a Ema så finns för övrigt ett cykel-museum till minnet av den stora toskanska Giro och Tour-vinnaren Gino Bartali:

Gino Bartali i unga år

Tog mig en sväng till kontoret för att stämma av med Colette så att våra kommande cykelturer i maj och juni har all den planering de kräver. Vi (Best Tuscan Tours) har med tiden blivit specialiserade på att skräddarsy flerdagars cykelturer i Italien, med Toskana som specialitet. Men det är inget tvång att åka cykel, jag är inte oäven att som guide sätta mig i en bil/buss och ta oss från den ena vingården till den andra (med nykter chaufför dock...).

På kvällen så fick jag ett ryck och började rensa i vår trädgård så att våra vackra rosenbuskar skulle få bättre med ljus och växtkraft. Vi har både röda, rosa, gula och vita rosor i vår trädgård på Viale Aleardi 39 i Florens, välkomna att titta när ni har vägarna förbi!

Leif

Hej,

Idag så var det dags att ta emot Julia och Martyna vid Florens flygplats, och följa dem ut till Villa Riboia där de skulle bo. Julia har hjälpt oss med grafisk utformning av logotyper och annat för Best Tuscan Tours och Go!Tours, så hennes vistelse är en del av vårt sätt att visa henne vår tacksamhet.

Efter inkvartering på Villa di Riboia så "liftade" vi in till Impruneta för att shoppa lite mat och ge dem en liten rundvandring i byn.

Jag tog sista bussen ner till Florens från Impruneta, och det är en busstur jag kan rekommendera åt alla som gillar vackra vyer, särdeles kullarna i Toskana, med Florens i bakgrunden. Det är bussbolaget CAP som kör dessa turer, man kliver på bussarna i slutet av Via Nazionale i närheten av järnvägsstationen Santa Maria Novella. Turen går sedan via Galluzzo upp till Impruneta, och sedan kan man ta sig några timmar runt Impruneta innan det är dags för den roliga nerfärden :-)

Jag passerade också Mustafa och Nezha på Novella Inn för att boka rum åt Martin och hans kompisar när de kommer på besök i slutet av augusti. Mustafa och Nezha har en sådan underbart söt liten dotter, hon heter Inez och har världens vackraste ögon, ni skulle bara se dem! Och fint lockigt hår dessutom.

Leif

Hej,

Gissa vem som lyckligt sträcker armarna upp i skyn för den äran att ännu en gång få njuta av Angelas goda kokkonst på Torre a Cona?



Cykelgruppen njuter av den välförtjänta lunchen på Torre a Cona

Idag så var det en ganska blandad grupp jag hade, 4 svenskar, 3 amerikanskor och en nya zeeländska (med kinesisk mamma och nya zeeländsk papp). Vi brukar normalt sitta ute i trädgården och äta, men vi lyckades lagom tajma regnet när vi anlände till Torre a Cona, så med en rasande fart så bar vi in alla grejorna i denna provisoriska lokal, mycket charmig dock med klassiska källarvalv, skulle med lite modifieringar mycket väl kunna användas för vinförvaring.

På tal om vin så har Torre a Cona ett rödvin som är gjort på 100% San Giovese-druvor, och det är nästan i klass med en Brunello, påminner mycket i smak-karaktären om en Brunello. Terre di Cino heter den:

Jag tog med mig en Terre di Cino till Luciano, min vinodlande vän i Mercatale, som blev helt frälst i vinet - "komplex struktur med lång och djup eftersmak" sa han och njöt. Jag kan bara själv säga att viner med 100% San Giovese brukar ibland kunna bli lite tråkiga till färgen, aggressiva med tanniner och lite tunna till strukturen, men inte detta!

Ganska slutkörd efter den hårda veckan så kunde jag åtminstone ringa till Simone och gratulera honom på födelsedagen, eftersom jag jobbade som guide idag så kunde jag inte komma på hans kalas, lite synd, för han hade gjort iordning lampredotto åt oss. Lampredotto? Toskansk fattigmansmat, en av kons magar, en variant på Trippa, som bokstavligen är magsäcken från en av kons magar. Den kokas länge i vatten med lök, tomater, selleri, salt och peppar. Ätes ofta med bröd, som en hamburgare ungefär. Vad skulle Verner och Verner ha sagt om det tro?

Leif

Hej,

När jag guidar på hoj för Pers Bike Rides så har vi alltid den efterlängtade lunchen på vingården Torre a Cona, en gård med anor sedan tidig medeltid, med ett torn som har stått där sedan 1100-talet, och som den mest kända ägaren hade familjen Cona. Denna familj blev dock i fejd med Medici, och sedan dess så blev den familjen inte sig lik riktigt, den försvann av olika skäl från den politiska kartan. I dag så är det en familj i Turin som äger stället, en familj som tillverkar vinet Martini om nu någon händelsevis känner till denna ädla dryck.

Familjen Conas vapensköld


Den "lilla" villan Torre a Cona


På kvällen så var det födelsedagsfest (på pizzerian La Piazzetta där Viale Europa börjar i Florens), det var för min gode vän Lorenzo. Han är en riktig cykelentusiast, medlem i Florence By Bikes cykelteam, och gift med Lia som jobbar i cykelbutiken där vi utgår med våra cykelturere, så jag känner dem båda väl. Som gåva så fick Lorenzo boken om Lance Armstrongs liv och leverne, kampen mot cancern, alla segrarna i Tour de France, familjelivet m m. Köp den och läs den!

Leif

Jag och Dominick hade bestämt oss för att följa dem ut ur den halvt trafikvilda staden Florens, för att ge dem bästa tänkbara start på cykelveckan. Dominick hade sådan lust att cykla att han följde med dem hela vägen till Impruneta, jag dessvärre var tvungen att återvända till Florens ganska snart, för att ordna med lite praktiska ting för kommande vinprovningsturer, och faktiskt titta på hus i Chianti också (en dröm jag gärna vill hålla levande!), vad sägs om detta (jag som älskar dessa stenhus med oputsad fasd. Titta bara på de öppna bjälklagen i köket, den öppna spisen och inkastet för den vedeldade pizzaugnen till höger om den öppna spisen, och sist men inte minst utsikten över de vinrankstäta kullarna. Ack ja, jag tror att jag har hittat hem!):

   
Chiocchio - Chianti

På kvällen så bjöd Marianne Hamrin på middag, en alltid lika underbar smakupplevelse, och sällskapet är lika gott som maten (för att inte nämna vinet!).

Leif

Hej,

Satt mest inne på kontoret och knåpade ihop lunchrestauranger för några svenska vingrupper som kommer hit ner i slutet av maj. Det finns ganska många trevliga ställen att äta på i Chianti, men det ska passa in i programmet också, och helst inte heller kosta skjortan. Annars så blev det en del pyssel med morgondagens svenska cykelgrupp som jag skulle ta emot här i Florens, stämma av så att cyklarna var redo på Florence By Bike, köpa Chianti-kartor m m.

Dags att betala hyran, 370 Euro för ett stort rum (ca 12 kvadratmeter), med tillgång till trådlöst internet, trädgård, kök och badrum, exklusive el, gas och vatten. Vet inte om det är billigt eller dyrt....men det känns som att det kostar på att leva i Florens i bland. Man kanske skulle "slå till" och köpa sig ett boende istället. En liten stuga i Chianti till exempel? Såg ett bra objekt i Chiocchio (närheten av Greve, kostade bara drygt 3.5 miljoner, jag tror jag tar två :-))

Såg att Jonas i Göteborg hade skickat inbjudan om Outdoors traditionsenliga kanotpaddling, denna gång skulle den äga rum under nationaldagshelgen, med start i sjön Möckeln utanför Älmhult, både sjö- och å-paddling garanteras! Jag får passa denna gång, men hugade paddlare kan höra av sig till mig, så ska jag vidarebefodra anmälan till Jonas, och med på paddlingen följer en förfrågan om medlemskap i Outdoor (kostar inget):

Nätverket Outdoor: http://hem.passagen.se/outdoor2

På kvällen så var det dags att åka till Prato igen, denna gång för avslutande lektion (viner från den "nya världen", som Sydamerika, Östeuropa och Australien) och ett avslutande kunskapstest på sommelier-kursen (steg 2). Jag hade 14 poäng av 20 möjliga (med några försmädliga slarvfel), så det får anses vara godkänt.

Sen så är det en annan historia att jag missade tåget med en halv minut, och tvingades låna pengar för att ta taxi hem till Florens :-( Men det var roligt att få fira denna delseger på vägen till min titel Sommelier della Delegazione di Prato, Toskana:


Leif

Hej,

Skype är väl en underbar uppfinning? Pratade länge och väl med kära bror Tomas hemma i Linköping.

På kvällen så gick det ett intressant program om den lokala cykelförmågan Gino Bartali som sedermera blev den världscyklist han var ämnad att bli. Dessvärre han det komma ett världskrig emellan, som förmodligen sopade undan hans chans att göra storslam för tid och evighet i cykelsporten. Men Gino hann ändå med att vinna ett antal Giro d'Italia, Tour de France och världsmästerskap innan han drog sig tillbaka. Under kriget så tog han stora risker med att cykla runt i Italien under den tyska ockupationen och smuggla falska identitetspapper till judiska fångar i olika läger som tyskarna hade upprättat. (Gino fraktade dem i cykelramen, röret mellan sadeln och tramporna). Hade han blivit ertappad med dem så hade hans liv inte varit mycket värt.... Det finns både ett museum (Museo del Ciclismo - Gino Bartali) och en film gjord i hans namn.


Källa: www.ciclomuseo-bartali.it

Filmen som handlar om Gino Bartalis liv heter Gino Bartali - L'Intramontabile (den som över tiden behåller sin styrka och berömmelse), och gjordes 2006. Jag har sett den, den är mycket gripande och jag tror att man har behållning av att se den även om man inte är cyklist eller italien-frälst.

Leif

Vi har så dåligt kranvatten på kontoret (det är rent nog att dricka, men till priset av så hård klor-smak att det är nästintill outhärdligt att få ner i strupen), så vi går och köper vatten på flaska som i vilket u-land som helst, och babian-armarna blir bara längre och längre.... (mitt förslag om att köpa ett mobilt vattenfilter har hittills inte slagit ut i god jord, men vi får väl se vad det lider).

Jag träffade Per och Melissa på Moyo i Florens, en skön bar med både inne- och uteservering, i närheten av Santa Croce-kyrkan, i riktning mot floden Arno. Vi pratade mycket om deras resa till Sverige, om hur väl deras företag Pers Bike Rides har utvecklats under året.

Leif

Hej,

Det blev färd med minibuss från Monterosso till Florens, så det blev till att lämna Monterosso och Cinque Terre med visst vemod, det hade varit fantastiska dagar med underbar vandring, god mat, goda viner och gott sällskap!

Den här minibussen hade ingen mikrofon, så man fick sitta och vrida nacken halvt ur led när man skulle prata till gruppen om de olika saker man passerade längs med vägen, som marmorgrottorna i Carrara till exempel:


Väl framme i Florens så tog vi oss en lunch på Mercato Centrale (ett litet kuttersmycke i sig i den Florentinska gatubilden) innan den svenska guiden Li Axare kom och tog oss på en tre-timmars vandringstur i Florens, som gav också mig en hel del nytt kött på benen vad det gäller kunskapen och förståelsen om livet i min nya hemstad.

På kvällen så blev det avskedsmiddag och ett glas vin mellan fyra ögon, sista kvällen och allting :-)

Leif

Hej,

Dominick och Laura gifte sig denna vackra dag i Florens, sedan så blev det fest på en vingård utanför Barberino Val d'Elsa. Ett vacker möte mellan italiensk och nordamerikansk kultur:

                                             
                                                  Laura och Dominick
Leif

Hej,

Jag var i det fantastiskt vackra Liguriska kustlandskapet Cinque Terre hela denna dag, för att rekognosera inför kommande veckas vandring med en grupp från Norge, och bara kvinnor dessutom! :-)





Leif