2007-06-29
Jag åkte bort till FBB och bytte till en kortare styrtapp på Bianchin, den andra var någon cm för lång, man fick sträcka sig lite för mycket efter bromsarna, inget bra.
Vi i lägenheten hade besök av ägaren som ville träffa oss alla som bodde här, och lära känna oss lite. (Det var också dags att betala hyran).
Giuseppe som hade varit på sin systers bröllop på Sicilien lät mig visa sina bilder, och många vackra kvinnor finns det i Catania. 160 personer var med på det bröllopet, så det var en rejäl fest. Det hade tydligen varit rejält varmt där nere, uppemot 45 grader mitt på dagen. Det känns något varmt om man säger så. De hade också haft el-avbrott pga för många luftkonditioneringsaggregat som var igång.
Kvällens övningar bestod av bowling, vi var 6 personer som hade den äran att spela en omgång ute på nöjesmetropolen Warner Village i västra delen av Florens. Den här gången lyckades jag uppnå 64 pinnar, ganska hyggligt resultat, jag brukar hamna mellan 40 och drygt 100. Filippo som jobbar hade med sig sin flickvän, som är från Israel, jobbar här i Florens som diamantsmyckeshantverkare! Vi tog oss också varsin öl och hade det ganska trevligt, utbytte småskvaller och önskade varandra lycka till inför helgen, vad man nu än hade tänkt sig att göra. Lorenzo skulle ut och hoja med de andra racerhoj-åkarna, jag däremot skullle jobba, visserligen cykla, men på en hybrid tillsammans med kunder. Det blir den vanliga Florens-Radda in Chianti-turen.
/Leif
2007-06-28
Eftersom jag har flyttat så måste jag ändra mitt "residenza" dvs vart jag är skriven någonstans, och denna morgon for jag då iväg till kommunen i Florens, men kom väl iväg lite sent, så jag fick nr 60, och det var 45 nr före i kön, de stänger kl 13, och med en behandlingshastighet av 7 personer i timmen så var det ganska lätt att räkna ut att jag inte skulle hinnas med idag. Så jag tog mig en tur på nya racern istället, kanske måste ändra styrtappen något, den känns något för lång.
På eftermiddagen skulle vi leverera en racerhoj till en kund som hade hyrt sig en villa på landet sydost om Siena, det var mitt ute i ingenstans Palazzuolo), Fattoria Marengo heter stället (http://www.marengo.it/), och det ligger högt beläget och har en fin utsikt bort mot berget Monte Amiata i söder. Det krävs dock att man har bil om man ska bo på ett sådant här ställe. Vi hade också med oss ett cykelställ att montera på kundens hyrbil, ett sådant här flexibelt cykelställ som det tar 100 år att komma på hur det ska sitta ihop, men med förenade krafter så löste vi det också. Vi hade glömt att ta med oss lås till cykeln, så jag fick skicka chauffören att köpa cykellås medans jag stod och försökte få ihop cykelstället på bilen. Sedan när jag var klar med monteringen så kunde jag gotta mig vid poolen medans jag väntade på att Leonardo skulle komma tillbaka med cykellåset.
För övrigt en lugn kväll med lax, pasta och lite Verdicchio.
/Leif
2007-06-27
Under förmiddagen så jobbade jag mest hemifrån, med bredband, dator och fast telefon så kan jag numera göra det mesta från hemmet, även om möten i den verkliga världen ändå slår det mesta i kommunikationsväg.
Ringde familjen från Seattle och önskade dem god fortsatt resa ner till Rom.
Jag har nu kontaktat några bokförlag i Sverige för att presentera mina idéer om den bok jag håller på att skriva, som handlar om den inre och yttre resan jag gjorde när jag flyttade från Göteborg och Sverige till Florens och Italien. Var också i kontakt med några tidningsförlag som skriver om vin och mat, för att höra om intresset för en mat- och vinskribent bosatt i Florens.
När vi ringde el- och gasbolaget här i Florens så visade det sig att det finns en el-räkning från augusti 2006 som inte är betald, mystiskt. Undras om ägaren av lägenheten vet om det? Det börjar snart bli dags att betala hyran, så vi får väl ta ett snack om det då.
Idag så fick jag änteligen ta ut min fullblods Bianchi carbon-racer och trampa runt blund kullarna söder om Florens, tror det var mer än 10 år sen sist jag satt på en racerhoj, så lite ovant var det, men det blev snart hemtamt igen. Och tekniken har gått framåt en del sen sist tror jag, 10-delad krans bak gör att man teoretiskt har 20 växlar att leka runt med, och man vet nästan inte vilken man ska välja. Dessutom så växlar man numera med bromshandtagen istället för reglage på ramen, det gör växlingarna klart snabbare. Och hela ramen och gafflarna är i karbon, vilket gör cykeln både stötabsorberande och mycket vridstark, låter som en omöjlighet, men i praktiken blir det så. En stålram som jag hade på 90-talet var både stötigare och svajigare, och aluminiumramarna ska vi inte tala om, de är kanske starka, men stumma som vilken fisk som helt. Varende gruskorn man passerar känns upp i ryggraden. Cykelturen var som att bli barn på nytt. Och på lördag är det planerat att den första långturen ska ske med denna underbara tingest.
Fick ett långt och trevligt samtal från min syster på kvällen, de har ett "nytt hus-projekt" på gång, och fick idag klart med bygglovet, precis innan semestern och allting.
/Leif
2007-06-26
Med Seattle-familjen så tog vi oss en trevlig tur syd-ost om Siena, vi startade en bit utanför stan i en liten by som heter Pianella, för att via Castelnuovo Berardenga köra mot Rapolano Terme, där heta källor och gammal stenhuggar-industri är kärnverksamheten (om man får uttrycka sig så) i bygden. Det termiska badet Antica Querciolaia (http://www.termeaq.it/) är en klassiker man som turist i trakten gott kan prova, så att man blir "som renad på nytt".
Nu så här på tredje (och sista) cykeldagen så gick allt som smort, och jag kunde släppa på ganska bra i nerförsbackarna utan att någon kände sig osäker. Det är givetvis fritt för var och en att åka så fort eller sakta man vill nerför backarna, men det blir alltid den tendensen att gruppen vill följa den hastighet jag har som guide, den ska ju vara rekommenderad (av mig) hastighet att färdas i, utan några extravaganser åt ena eller andra hållet. Lagom när vi kom till Rapolano Terme och skulle sätta upp cyklarna så kom regnet, så det var god timing. Man skulle kunna anta att regnet var en reaktion på att jag flera gånger under dagen käckt hade påstått att under juni-augusti är det torkperiod i Toskana, men det var visst något däruppe som tyckte annorlunda. Under hällande regn så åkte vi sedan hem till Florens, och släppte av familjen på sitt hotell. De skulle sedan imorgon vidare mot Rom, efter att tidigare ha varit i Venedig, en standardrutt många amerikaner gör (Venedig-Florens-Rom). Troligtvis så kommer de tillbaka nästa år också, då med alla barnen i barnaskaran.
Jag har nu bestämt mig för att bli med racer-hoj igen, det blir en helt "carboniserad" Bianchi 928 C2C som ni kan se på http://www.bianchi.it/se/products2007/Road_Y7B02.aspx. Den har egenskaper som är något mer åt touring/långfärdshållet, men fortfarande rätt mycket racing, så det kommer att bli en härlig deja veux-upplevelse. Var inne på Florence By Bike och tog måtten idag, och cykeln finns i lager, så det är bara att ta på sig cykelkläderna i morgon och sparka igång fordonet ifråga.
/Leif
2007-06-25
Dagens cykeltur med familjen från Seattle gick mellan Radda in Chianti och San Donato, med en sagolik utsikt från en bergsrygg på 600 möh, den måste bara upplevas! Intresserade får gärna höra av sig så ska jag gärna guida er dit upp. Idag slapp vi helt och hållet missöden, inga mer insekter i ögonen (hade lånat ut mitt extra-par glasögon). Men i varje nerförsbacke så höll jag andan lite, åtminstone de första kilometrarna innan man såg hur stabil hon var mentalt efter gårdagens fall).
Vi landade till slut på Podere La Capella för en kombinerad rundvandring, vinprovning och lunch: http://www.poderelacappella.it/. Deras utmärkta viner säljs även till den heliga Vatikanen i Rom. På eftermiddagen tog vi bilen till Siena, efter tre-rätters lunchen och den 36-gradiga värmen utanför så kändes det inte så aktuellt att grensla hojen något mer den dagen. Vi lämnade av kunderna på Hotel Garden (http://www.gardenhotel.it/uk/garden/garden.html), som har pool och en fantastisk utsikt in mot det gamla historiska centrumet av Siena. Det är dock lite långt att till fots ta sig in till centrum av Siena, man är beroende av taxi för att ta sig dit. Att med egen bil försöka komma närmare in till centrum låter sig knappast göras.
Siesta, middag och därpå övernattning i Siena. Roberto och jag hälsade på några av hans vänner i stan, och åt en god middag på Il Capitano, det har blivit en god rutin när vi är på jobb i Siena. Det har sina fördelar när man har parkeringschefer inom släkten som Roberto har, då går det lättare att parkera, även när det är "fullt", och inte behöver det kosta så mycket heller.
Skickade också en födelsedagshälsning till en trevlig kvinna på Sicilien. Vad hon heter? Det säger jag inte (ännu).
/Leif
2007-06-24
Cykling mellan Florens och Radda in Chianti stod på programmet idag, men vi beslöt oss för att undvika trafiken i Florens, och skjutsa upp kunderna och cyklarna till Impruneta, ca 15 km söder om Florens. Roberto hade sin Mercedes Viano på service idag, så han hade hyrt en Fiat Ulysse idag, förvånansvärt rymlig och sittvänlig, men dock inte riktigt samma kvalitet. För att inte tala om allt mickel med att ställa om cykelstället så att det passade bilen för dagen.
Idag så hade jag en familj från Seattle (var i Seattle på en IT-konferens i november 98, kanske inte den bästa månaden på året, men det blev några vackra dagar där ändå, amerikansk universitetsfotboll bl a).
Redan under andra kilometern så fick vi ett fall, en i familjen fick en insekt i ögat, precis när vi passerade en av de brantaste nerförsbackarna på hela dagen. Men det gick ändå ganska bra, vi höll en ganska låg fart vid tillfället, så hon fick lite skrubbsår på ena armen och benet som vi gjorde rent.
Roberto och jag tog med den vurpade cykeln hem för att framväxeln inte fungerade riktigt som den skulle, och dessutom så kunde det vara något annat som hade fått sig en smäll, så det är alltid lika bra att byta om man kan. Dessutom så kan det vara bra för kunden att få börja med ny cykel dagen efter, för att på så sätt börja om på ny kula lite lättare. Jag tänker dessutom i morgon ta med mig ett par extra solglasögon, så att vi reducerar risken att ha folk som går i backen på grund av insekter i ögat.
På torget i Greve in Chianti så hade Toskanska bifföreningen eller motsvarande en utställning med provande av olika biffsorter (typ Bistecca Fiorentina). Man köpte sig ett häfte med biljetter för 10 euro, sedan så var det bara att biffa i sig så mycket man bara orkade. Vi som skulle cykla igen efter lunchen gjorde förstås inte det, det är ganska tung mat för kroppen. Och vi hade två långa och ganska sugande backar att ta oss igenom under eftermiddagen, så det blev paninos eller pasta för dem som så önskade.
Eftermiddagens cykling blev helt odramatisk jämfört med morgonens spektakulära marksyning, och vi kom alla fram till Radda in Chianti trötta men belåtna. Roberto och jag checkade in våra kunder på hotellet http://www.palazzoleopoldo.it/inglese/homepage.htm (inte helt billigt, men oerhört vackert). Vi for sedan hem till Florens med godkänt arbete för dagen. 09.30 imorgon så är det ny uppsittning.
/Leif
2007-06-23
Det var ett par månader sedan jag var ute senast hos Luciano på vingården Saione i Mercatale, men denna morgon så satte jag mig på bussen för att åka ut och jobba en dag hos dem. Nu så håller man på att gallra bland alla långväxande grenar och "le feminelle" (de grenar som har grott under året, men inte ger några druvor). Ni anar inte vilken växtkraft det är i vindruvsbuskar, men de växer nästan så att det syns när man tittar på dem. Och solen skiner, så det är varmt, och solbränd blir man, om man vill.
Har ni ätit omelett med insprängda delar av den toskanska kryddiga fläskkorven någon gång? Jag har det, åtskilliga gånger dessutom, och även denna lunch på gården medförde denna behagliga smakupplevelse. Ätes med fördel tillsammans med en tallrik blandad grönsallad, indränkt i olivolja och några stänk salt. Som förrätt så åt vi en soppa minestrone, doppandes med bitar av det klassiska toskanska lantbrödet som är gjort utan salt.
Eftermiddagen blev relativt lång och varm, men när solen börjar gå ner så blir det riktigt behagligt att jobba, så den sista timmen blev det ganska mycket gjort för oss mellan vinrankorna.
Efter utfört värv så gick jag en runda med deras hund Toby, han minns mig som alltid, och vill alltid ut och gå med mig. Toby är stark, drar i kopplet som den värsta greyhound.
På kvällen så blev det hembakad pizza på vingården, Lucianos mamma hade gjort en mycket smakrik variant med deras hemgjorda salsiccia-korv pålagd som pricken över i't. Till det så drickar man med fördel deras eget Chianti-vin, annars så brukar jag alltid hävda att man ska dricka öl till pizzan, för det är ofta alldeles för komplex smakbild på en pizza, därtill relativt fet och salt, som skapar en viss törst, som hellre släcks med öl än med vin.
Luciano hade sedan vänligheten att skjutsa hem mig till Florens igen, eftersom vi inte hade träffats på ett tag så hade vi en hel del att prata igenom, och det tog i princip i hela vägen hem till Florens innan vi var något så när färdigpratade. Lucianos son är rätt så duktig på att sjunga, och han vann en sångtävling igår (för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på). Det visade sig bland annat att Luciano och hans familj vill åka till Sverige och turista i sommar, augusti närmare bestämt, och gissa vem de vill ha som guide!? Stockholm och väl valda delar av svenska skärgården står förstås på programmet, Göteborg och Bohuslän kan ju förstås inte missas, för att inte tala om min egen hembygd, det fagra Östergyllen med Linköping och familjehemmet i Sturefors. Vad får man betalt i tror ni? Kramar kanske, och det vore inte helt fel. Kramas bör man.
/Leif
2007-06-22
Förmiddagen ägnades at passato prossmia, italiensk grammatik som beskriver aktiviteter man Har Gjort, och det har man ju oftast. Om ni bara visste hur många verb det finns i det italienska språket, som beskriver dåtid med olika tidsavstånd, det berikar språket som en italiensk lärarinna sa till mig en gång när vi diskuterade det här fenomenet, med att ha olika verb som beskriver vad man gjorde igår, förra månaden, förrra året, och för "100 år sedan", dessutom olika verb för när det är 1:a, 2:a eller 3:e person, i singular eller plural. Med förenklad matematik så blir det antalet verb i svenska språket x 6 ungefär (men jag har inte räknat dem för att se om det stämmer.)
Jag var inne på kontoret och pratade med Colette om kommande veckas cykelturer, dess logistik och annan tillhörig planering ("det är mycket nu", som han sa). Jag måste nog smart skaffa mig en vice-guide, någon som är intresserad av att komma till Toskana och jobba som turist-guide? Mestadels på cykel, men inte enbart. Hör gärna av er med ett mejl ([email protected]), eller ring mig.
Hushållet blev med grill idag, härmed så inhandlades grill, grillkol och tändvätska, medelst biff och korv att grilla, med tillhörande sallad ett gott Chianti-vin. (Det tog dock bara drygt en timma att skruva ihop den, och man var hunrig redan när man började skruva ihop den......) Men köttet smakade utmärkt gott, sådär lagom mycket av den mustiga koldoften insprängt i köttet. Så nu har vi åtminstone provat grillen på oss själva, därefter så ska det bli hejdundrans inflyttningsfest eller house warming party, vad det heter på italienska vet jag inte, de verkar inte ha något ord för den här företeelsen, de håller tydligen inte på med sådant. Man la sig sedan så där förnöjd man kan vara efter sin första utegrillning på det nya stället. Som nu också har fått ett tel nr: 055-0112752. Det är jag, Giuseppe, Luca eller Matteo som kanske svarar, men det är bara att fråga efter mig.
/Leif
2007-06-21
Eftersom läkarparet från Florida valde att vandra runti i Siena centrum i stället för att cykla så blev jag ledig denna dag. Vad gör en cykelguide då? Jo, han sätter sig på hojen ändå, och tar sig en nätt liten träningstur på 5 mil, Florens-San Donato-Strada in Chianti-Impruneta-Florens.
Tillbaka i staden så blev det lite smörgåsar innan jag for iväg till cykelbutiken för att språka lite med dem, och köpa cykelstrumpor som går i färg med dressen i övrigt, sånt är viktigt :-)
For in på kontoret en sväng för att avlägga muntlig rapport om hur det var guida den 21-hövdade gruppen med 11 st ungdomar/barn. Jag ville också träffa Colette för att se hur det var med hennes hand. Dominick, Colette och jag ska snart iväg på vår första planerings/belöningsresa (man kan lika gärna kalla det konferensresa). Och vart åker folk som jobbar med att arrangera resor i Toska-Italien? Jo, det blir nog den vackra kustremsan Maremma (http://www.tuttomaremma.com/), med tillfälle till både rekreation (bad) och givande möten, och en del tillfällen till vinprovningar, då Maremma har det ganska rikligt försett med vingårdar.
Väl hemma igen så tog jag mig en timmas siesta, det behövs i den värme som är. Väl därefter så högg jag in på kvällsmaten (pasta med lax och räkor, tillsammans med ett gott Verdicchio-vin). Därefter så väntade grammatik-böckerna med många underbara verb i stil med passato prossima o s v. Det hade varit frestande att smita iväg och lyssna på en konsert som Lucianos son Niccoló skulle vara med på, men nu hade jag bestämt mig för att genomföra dessa studier. (Man kan väl inte ha en italiensk sommelier som pratar grammatiskt fel heller? ;-: )
/Leif
2007-06-20
"Ett liv i kappsäck" - På morgonen så hade jag resväskan och cykeln klar, och Roberto skjutsade ner mig till Siena, vi skulle göra en tvådagars-tur med övernattning i Siena (vilket sen visade sig att kunden dag två istället ville gå omkring i centrala Siena och se sig omkring, så det var bara att åka hem samma dag på kvällen, med "oanvänd" resväska". Men vi fick ändå en trevlig cykel-dag tillsammans, vi åkte från Siena via Castelnuovo Berardenga till Casetta och Acqua Borra, där termiska bad och lunch väntade vid restaurangen Acqua Borra (http://www.acquaborra.com/), där min gode vän enologen Patrick Fini väntade. Kunderna var ett läkarpar från trakterna av Jacksonville i Florida.
Till lunch så blev det endast bruschetta och tonfisksallad, det var sådan värme så att tänka på att äta någonting tungt och varmt var inte särskilt lockande. Bad i de varma källorna kändes heller inte så lockande en sådan här dag. Efter lunchen så stod mätaren på 39 grader varmt. Det blev en kort cykeltur innan vi hoppade in i bilen med den svala luftkonditioneringen, gott!
På kvällen så var jag på ett föredrag om hälsodrycker och näringspreparat, någon som hört talas om Nutrilite och Double X?
Efteråt så var det tänkt att jag skulle sammanstråla med Matteo och hans kompisar på en irländsk bar i Florens (Joshua Tree), där det skulle spelas 80-talsmusik och drickas öl, men eftersom ögonen gick i kors så blev det sängen därhemma istället.
/Leif
2007-06-19
Idag så var det sovmorgon och vilodag från den tuffa dagen igår.
Det blev varmt under eftermiddagen kan jag säga, 41 grader varmt, det är rena augusti-vädret det. Undras just hur det blir i augusti? Italienarna själva säger att vädret är mycket mer instabilt nuförtiden, en förändring som bara har skett på ett par år. På kontoret satt man ett par timmar och svettades floder.
Vår kära sekreterare Colette hade skurit sig i handen och fick åka till sjukhuset och sy, så hon är lite enarmad nu ett tag, dock utan att vara det minsta bandit :-)
Min kära bror ringde mig, och vi fick nära en timmas långt trevligt samtal, om allt mellan himmel och jord. Vi pratar ganska ofta med varandra, men det hinner hända en hel del mellan varven ändå.
Föreningen Svenska i Florens ska ha dans kring en midsommarstång i närheten av IKEA här i Florens, kl 18 på onsdag kväll (imorgon), alla är härmed hjärtligt välkomna.
Sedan blev det middag hemma, i god "Grabbarna på Fagerhult-stil", och invigning av vårt trådlösa nät hemma, skål!
/Leif
2007-06-18
På morgonen så hade man det stora nöjet och kontrollera så att 21 cyklar var som de skulle mått, höjd, funktionalitet, och bara en så enkel sak som att det var tillräckligt med luft i däcken, vilket mindre än hälften hade..... men det fixade vi med bra fotpump och den vackra bakgrunden som sjön Trasimeno gav oss, nere vid den lilla båthamnen i San Feliciano. Lagom när vi började bli färdiga så kom hela gruppen i tre minibussar, (de var lite försenade, vilket var tur för oss, då det var mer plock med cyklarna än väntat, även om cyklarna i grunden var av bra kvalitet, så var det lite för mycket justeringar av anliggande bromsar, styrvinklar och sadelhöjd m m.
Efter sedvanlig gruppbild så rullade vi iväg så smått, och det är alltid en mäktig känsla att åka iväg med så många cyklister bakom sig, (21 st, varav hälften i yngre tonåren). Spridningen blev som väntat mycket stor, men med täta stopp och många dryckespauser med korta vinklingar av den bygd vi passerade, så grejade vi ändå att hålla ihop gruppen någotsånär till vi kom fram till Passignano vid norra änden av Trasimeno. Där valde några att gå på sight-seeing inne i Passignano, medans vi andra mest började längta efter lunch.
Lunchen med gruppen intog vi restuarangen La Dimora della Cortesia (075-827153), som ligger på sluttningarna ovanför staden Passignano sul Trasimeno, vid norra änden om sjön Trasimeno. De har utmärkta svamp- och kötträtter, mycket typiska för regionen, och utsikten måste vara en av de bästa runt hela sjön, skam vore väl annars, när man har fått klättra nästan 2 km på grusväg med cykeln för att ta sig hit upp. Normalt sett så brukar vi oftast äta en lättare lunch (sallado och pasta), men idag dagen till ära (50-års bröllopsdag), så blev det en god trä-rätters med husest antipasto, hemlagad lasagne och grillade köttrullader, och lite efterrätt så klart!
Nerförsbacken gick geschwinnt för de flesta, även om det alltid är lite marigt att bromsa i nerförsbacke på grus. Sen så cyklade vi förbi hela den vackra norra delen av sjön, stannade till för att beskåda platsen för Hannibals bakhålls-överfall på den romerska armén, vilka gick åt nästan till sista man. Idag finns det arkeologiska utgrävningar och ett litet muséeum på platsen.
Det blev hälften av gruppen som lyckades ta sig ända upp till Cortona och som fick en glass som belöning för den prestationen (Cortona ligger ganska högt upp, för den som inte varit där), och därmed så var vi tillbaka i Toskana igen! För mig så blev det att ta ett förväl av min kära grupp (i sådana här lägen så blir man lite som en gåsmamma och vill inte riktigt släppa taget).
Sedan så väntade tåget hem till Florens, försenat så klart (lokaltåg är notoriskt sena, Eurostar fungerar mycket bättre). Visste ni att man kan lösa en särskild biljett för cykeln på lokaltågen i Italien (supplementario), vilket kostar 3.50 euro, och gäller hela dagen, för hur mycket tåg-åka som helst.
/Leif
2007-06-17
Morgonen började med att hämta ett amerikanskt par från Florida som jag skulle guida från Impruneta till Radda in Chianti. (Har vi möjlighet så brukar vi alltid skjutsa ut kunderna ut ur Florens, för att slippa den värsta trafiken, och den första tunga backen upp till Impruneta). Väl i terracotta-staden Impruneta så kom vi snabbt på cyklarna och tog nerförslöpan till Ferrone, och de flacka rakorna till Greve där lunchen hos Tina på Café La Loggia väntade. För mig blev det enbart en panino, de andra fick en god pastarätt (pappardelle med vildsvinskött) och någon liten aperitivo skulle jag tro. (Guiden och föraren av följebilen äter normalt sett på egen hand, om inte kunden uttryckligen begär att man ska göra dem sällskap, en policy vi har med Best Tuscan Tours). En av kunderna fick skjuts upp till nästa by (Panzano), då ganska snart efter Greve så börjar stigningen upp till Panzano, ca 3 km, dock ganska snäll lutning, men det stiger ganska länge. Efter Panzano så stod vi på rätt bra när till trakterna innan Radda, där dagens sista uppförsbacke började. Sista kilometern upp till Radda kan vara en riktig genomkörare om man vill...
Efter utfört uppdrag så skjutsade Roberto mig till Umbrien, Magione närmare bestämt, som ligger strax väster om Perugia. Där så träffade jag vår umbriska samerbetspartner som ska hjälpa oss med transfer, cyklar och lokal guide-expertis under morgondagens stora event, då vi ska cykla med en 21 personers stor grupp, varav 11 st är mellan 11 och 15 år, det blir något att bita i det, skillnaden i åkkapacitet och trafikmognad lär vara mycket hög, då vi har mogna MTB-åkare i sin bästa ålder med gruppen, och deras föräldrar som firar 50-årsjubileum, styvt 70 bast båda två.
Vi tog en lång och smakrik fiskemeny på en fiskerestaurang i San Feliciano (Oasi La Valle, Via Lungolago Alicata 55), ett stenkast från Magione, som ligger längs med sydöstra sjökanten av Lago Trasimento. Till det tog vi ett friskt vin med mycket sälta.
/Leif
2007-06-16
Ska man någon gång kunna bli en riktig Sommelier (även på italienska) så vill det till att språket sitter, så idag repeterade jag väldigt mycket italiensk grammatik, för att sedan de följande veckorna och månaderna tillsammans Giuseppe gå in än djupare i grammatikdjungeln. Giuseppe studerar till att bl a bli lärare i italienska, så jag har väl fått en strategiskt bra "sambo" om man säger så, de andra två (Matteo och Luca) studerar latin, historia, geografi och vetenskapshistoria, så det brukar bli rätt så intressanta diskussioner vid middagsbordet ibland. Och som turistguide så är det helt perfekt att ta del av det de studerar.
Hörde från syrran att Evelina hade skolavslutning häromdagen, så nu är det full sommar i Sverige förstår jag.
Jag passade på att hälsa på mina Marockanska vänner Mostafa, Nezha och deras lilla dotter Inez, en riktig liten solstråle. De har ett litet mysigt hotell/pensionat (Novella) på Via de Serragli 7 i Florens, med riktigt hyggliga priser, http://www.en.londraweb.com/book/novella-inn.
På kvällen så gjorde jag klassiska svenska våfflor åt Giuseppe och Matteo, och det blir samma succé varje gång, fast Giuseppe lägger ett tjockt lager med Nutello och grädde ovanpå, hmm.......
Nästa fredag så tänkte vi prova och se om trädgården håller för en grill- och inflyttningsfest :-)
/Leif
2007 Januari - Juni
Det var ett tag sedan (tror det var ett halvår sedan), och mycket har hänt. Det dagliga försöker jag att skriva ner på bloggen http://vincykel.blogg.se.
I februari så gick mamma bort, och bara tre veckor senare så gick en av mina mostrar bort, som stod mig mycket nära. Det tog sin tid att få tillbaka krafterna efter det. Men nu så känns det som att krafterna börjar återvända i normal styrka igen.
Bland många andra saker så har jag flyttat, nu i månadsskiftet som var, inte så långt, men åtminstone 300 m söderut i alla fall, så nu bor jag numera på:
Det är jag och tre italienska studenter som delar på en 4-rummare. Det nya stället har något så vackert som en egen trädgård, där det växer palmer och rosor så det knakar, så här lär det väl bli en och annan grillning i sommar kan man tänka. Lägenheten har en högre finish på inredningen, och en stabilare hyresvärd på alla sätt och vis.
På guide-fronten ser det väldigt bra ut, jag har fullt upp med att cykla, vandra och åka buss, alla vill vill de prova vin och äta god toskansk mat, konstigt, eller hur? :-) Detta år så har jag varit med om att som "guide-chef" utveckla verksamheten på ett rese- och upplevelseföretag som heter Best Tuscan Tours (www.besttuscantours.it), vi startade under året en budgetvariant av detta under namnet Go!Tours, för att bredda kundgruppen lite. Basen i vår verksamhet är fortfarande cykelturer med vinprovning i Toskana, och lär nog bli så under lång tid. Och nu börjar det bli läge att starta skola för cykelguider i Toskana, vi behöver fler cykelguider i Toskana, så pass bra går det.
Under vårvintern så gjorde mycket rekonosceringsjobb för kommande vandrings- och MTB-turer här i Chianti, ett mycket trevligt jobb att med karta och kompass få lära känna sin nya hembygd ännu bättre, fast en del tror att man jobbar för lantmäteriverket när man står där och gör sina anteckningar med kartan i högsta hugg.
Jag har haft en del besök från Sverige detta år, Kicki och Jan var nere och cyklade nästan en vecka här, likaså Anna och Glenn var här och tog sig en sväng på cykeln. Min bror Tomas hade vänligheten att skicka sin kollega och hans fru (Thomas och Birgitta) på en cykelvecka i Toskana, jag cyklade med dem hela vägen till den vackra staden Siena, och de fick på trevliga hotell, äta himmelsk mat och dricka goda viner, behöver man mer i livet?
Dagen innan min födelsedag så guidade jag runt en grupp på 14 kvinnor från en bokgrupp som skulle prova viner hela dagen i Chianti, den dagen slutade att de sjöng för mig i bussen hela vägen hem, det var en dag man kommer att minnas.
På vingårdsfronten så har jag inte jobbat så mycket detta år, då andra (ovanstående) saker har tagit i princip all min tid och kraft. Men jag har åtminstone varit ute några gånger och gjort lite beskärningar på Lucianos vinrankor på gården Saione i Mercatale val di Pesa. Sist jag pratade med honom så var han lite krasslig, det är nog dags att åka ut och hälsa på honom igen.
På kvinnofronten undrar någon? Tja, många bekanta, och det är svårt att välja. Men faktum är att Sicilianaren som bor i lägenheten har en väldigt vacker syster, studerar till lärare i Rom, men kommer under sommaren självfallet att åka hem till Catania på Sicilien. Jag har aldrig varit på Sicilien, och nu helt plötsligt så har jag fått ett mycket vackert skäl att åka dit. Om jag nu inte ska åka till Idaho och hälsa på Cynthia som jag dansade med under takkronorna på kommunhuset i Siena, vältrimmad spinninginstruktör, så henne var det fart i.
På cykelfronten detta år så hände en stor sak, jag fick uppleva Giro d'Italia under en riktig bergspassage (fråga mig inte hur jobbigt det var att själv cykla upp dit för hinna dit i tid för att se dem), så det var en mäktig upplevelse att se dem passera samma backar man själv hade kämpat sig uppför tidigare under dagen, behöver väl inte sägas att de gick på helt andra växlar än man själv. Giro-karavanen rusade sedan vidare för att gå i mål på den närbelägna motorbanan Mugello. På vägen när från detta bergspass så gick en av tävlingscyklisterna omkull, och polisen spärrade därmed av hela vägen ett kort tag för att ordna arbetsro åt ambulanspersonalen. Åtgärden fick också till följd att all publik från bergspasset samlades ihop som inför starten på Vasaloppet ungefär, så ni kan ju tänka er vilket race som utspelade sig när vi väl släpptes iväg som hungriga hundar, det var folk på landsvägscyklar, MTBs, hybrider, skootrar, vespor, motorcyklar, bilar, hundar, katter och gud vet allt, men det gick bra, alla kom ner helskinnade, ett minne för livet denna utflykt också.
Om det är någon som känner för att skypa eller chatta lite så finns jag på leif.karlsson66.
Saluto,
Leif
2007-06-15
Förmiddagen ägnades mest åt sovmorgon (efter den sena filmnatten), och att försöka få ihop vår kommande cykelresa i Umbrien på måndag. Vi ska då cykla mellan sjön Trasimeno och upp till den berömda staden Cortona, som faktiskt ligger i Södra Toskana.
Det blev en lugn och pratsam lunch med Giuseppe innan jag ilade iväg till kontoret för möte med Colette, vissa saker klarar man bäst ut "live", man kan inte bara sitta och jobba på distans. Och så vacker och trevlig som hon är så gör det ingenting.
Vi satte sedan punkt för arbetsveckan med att ta oss en aperitivo på baren mittemot jobbet (vi har nog blivit stammisar vid det här laget). Vi firade att Leonardo hade fått sin NCC-behörighet (har ingenting med ett visst företag i Sverige att göra). Han kan nu köra minibussar med 8 passagerare i yrkesmässig trafik, är vad det betyder. Och befinner man sig i turisttäta Florens och Toskana så betyder det en hel del.
För övrigt så blir det nog en lugn kväll skulle jag tro.
/Leif
2007-06-14
Förmiddagen ägnades mest åt div tankearbete om framtiden, och småsurf på nätet (vi lånar fortfarande nät från våra grannar, och täckningen är ganska god, men farten blir nog bättre när vi får in vårt eget).
Efter ett par dagars påbjuden konvalescens så vinglade jag iväg på min cykel för att ha planerinsmöte på kontoret på eftermiddagen, vi hade lite problem med hur vi skulle planera vår första cykeltur i Umbrien, tillsammans med en partner som tänkte och jobbade lite annorlunda än vi (inget ovanligt eller?). Men efter ett antal e-mejl, tel-samtal och div huvudskakningar så börjar det mesta att komma på plats, så på måndag rullar karavanen, det ska bli spännande. Kul idé, att bjuda sina föräldrar som firar 50 års bröllopsdag, på cykeltur i Umbrien.
Min granne Matteo skulle iväg med några tyska kompisar och dra in på en irländsk pub och lyssna på 80-talsmusik, och dricka öl... Jag däremot köpte glass till Giuseppe, Marta och Rosie, för att gemensamt titta på film.
Vi såg en intressant spansk film som handlade om hur vänskapsband mellan 4 män kan sättas på prov, särskilt när man börjar vänslas med den andres flickvän i lönndom. Dessa 4 tappra gossar brukade spela tennis ihop, och när det började gå upp för de inblandade vad som försiggick på sina håll, så blev tennismatcherna ganska heta, det var tennisbollar, racketar och knytnävar som hamnade där de inte skulle..... givetvis dubbad till italienska, fast sångerna sjöngs på spanska (måste nog ta och lära mig det språket också).
/Leif
2007-06-13
Hemma hela dagen, febern hade äntligen släppt från igår, men magen kändes fortfarande konstig. Har säkert fått en italiensk variant av maginfluensa (influenza intestinale). Satt ändå och knåpade lite på datorn, skrev på min blogg och mejlade runt lite varstans i världen. Giuseppe kom hem vid lunchtid och gjorde lunch åt mig (risotto med svamp), (Giuseppe hade en liknande feberattack i våras, så han vet vad det handlar om).
Det är lätt att bli filosofisk sådana här dagar, och fundera på var livet bär hän härnäst. Till exempel så måste jag fundera ut hur mycket/litet jag ska jobba i höst, för att orka och hinna med att läsa om steg 3 av Sommelier-kursen. Fördelen denna gång är att den går i Florens, så jag slipper att pendla till Prato. Men att prio 1 är vin-studier och prio 2 är guide-jobb, den saken är klar.
På kvällen så kom också Giuseppes flickvän på besök, och tillsammans med Giuseppe och Matteo så gjorde vi kvällsmat (spaghetti carbonara). Alltid gott att slippa äta ensam.
/Leif
2007-06-12
Det blev till att ila till hyrbilsfirman på morgonen för hämta min kvarglömda agenda i hyrbilen, och tillika ordna extrabetalningen för den sena returen med bilen. Sen en sväng till kontoret för att tillsammans med Colette försöka sammanfatta den information jag hade samlat ihop från gårdagens tur i Umbrien. Vid lunchtid så for jag hem för att ta mig en lunch och en "power nap", men det visade sig att jag hade 38.5 grader i feber, så det var bara att bädda ner sig och ta det väldigt lugnt resten av dagen, med mycket lyssning av musik.
Feber är en varningssignal att den livsstil man har inte är i balans, så något måste jag ändra på, så det blir till att ta sig en filosofisk funderare på vad det kan vara.
/Leif
2007-06-11
Innan man kan göra en god cykeltur med en grupp turister så behöver man ofta reka vägen innan, ta reda på bra rastplatser, fikaställen, restaurangalternativ, och göra upp en färdplan med ungefärliga tider på allt från transfer till cykling, sevärdheter och matintag. Idag så var det Umbrien och tänkt cykling längs östra kanten av sjön Trasimeno.
Jag tog mig en hyrbil i Florens och åkte ner till Cortona, som skulle vara slutmålet för den ca 4 mil långa cyklingen. Kunden hade önskat att få cykla direkt från där de bodde, men när jag såg den ca 3 km långa vindlande och mycket ojämna branta grusvägen upp till deras hotell, så blev jag tvungen att säga nej till denna önskan. Den här drygt 20 personer stora gruppen består av folk mellan 11 och 71 år, så det ställer stora krav på säkra vägar och inte alltför stora utmaningar när det gäller vägarnas beskaffenhet. Vår samarbetspartner i närheten av Perugia hade jag ett org-möte med, och vi tog sedan en sväng med bilen för att gemensamt se vägen med 4 ögon, och inte minst hennes lokala expertis på området, rekommendation av matställe, start och stopp av cykling m m. Det blev en lång eftermiddag, och en nästan lika lång middag, med underbar utsikt ner mot sjön Trasimeno. Med avstämd musik och god mat så blev middagen en lagom blandning av affärssamtal och romatisk middag mellan 4 ögon, man kan inte jämt tänka på jobb eller? För den som skulle ha vägarna förbi Passignano som är närmaste ort till denna underbara restaurang som heter La Dimora della Cortesia, kan läsa mer på http://www.bed-and-breakfast.it/locale.cfm?id=538. Deras specialitet är viltkött och svamp. Sedan så väntade bara den långa bilfärden hem till Florens, dryga 15 mil i mörker, men med nyindrucket kaffe så gick det vägen alldeles utmärkt, och den lilla koreanska bilen skötte sig alldeles utmärkt, även om den givetvis inte kan jämföra sig med min saliga Alfa Romeo 75. Man stupade i säng 00.30 ungefär, inte så lite slak.
/Leif
2007-06-10
Som guide får man lära sig att jobba rätt ofta på söndagar, så ock idag. På programmet stod att lotsa denna 10-hövdade grupp från deras hotell Calamadoro i Calciania (7 mil väster om Florens) via San Miniato till Corazzano för bröd- och pizzabak, och följande vinprovning i Villa Pillo.
Efter sedvanlig lilla kö på motorvägen mellan Florens och Pisa så kom vi fram till deras hotell, lastade av cyklarna åt dessa cykelhungriga personer. Det visade sig att några i gruppen hade svenskt påbrå, så även det svenska tungomålet kunde höras bland allt det norska talet under dagen. Som vanligt så var det ganska stor skillnad i åkstyrka mellan de olika cyklisterna, så till sist så valde jag att släppa några av de åkstarkaste cyklisterna före, med uppgift om att stanna vid vissa korsningar, och vänta in oss övriga. I sådana här situationer så föredrar jag att åka som sista man och stötta dem som har det jobbigast med cyklingen, och eventuellt tillkalla följebilen för att låta dem kliva upp i den när orken tryter för mycket. De som ligger längst fram och trampar på klarar sig oftast bra, bara de kör rätt, eller stannar vid rätt ställe....i sådana lägen är det annars bra att ha utväxlat telefonnr innan :-)
Deras provbakning av Focaccia och Pizza i Corazzano artade sig till stor succé, de fick stort beröm av pizzabagaren själv. Det kanske var den rikliga tillgången på husets goda vin som lösgjorde matlagningsskickligheten? Det känns alltid gott att äta det man själv har tillagat, så också nu. I och med detta så var också cyklingen slut, härifrån till vinprovningen så skulle kunderna skjutsas med bil, lika bra det med tanke på den mängd vin som hade konsumerats skulle jag tro. Cyklarna transporterades tillbaka till Florens efter utförd tjänst.
Vinprovningen på Villa Pillo utfördes med stor finess av den unga sköna Helena, som först lät oss se hela vinproduktionsanläggningen, med jäs-tankarna, mogningsfaten och torkställen för druvorna till deras Vin Santo. Därefter så hamnade vi i provsmakningsrummet där 5 eller 6 viner provsmakades (minns inte exakt antalet, undras just varför). Villa Pillo har ett stort och gott sortiment viner, bland annat rödvin med den spännande druvan Shiraz. Nästa år så kommer de med ett vitt vin som är gjort på druvan Sauvignon Blanc. Kunderna måste ha fallit för Helena, eller rentav vinet, för det såldes en hel del vin efter provningen. Därefter så skjutsade vi hem den något saliga gruppen till deras hotell, och rullade sedan själva hem mot Florens. Jaa, de va en goooo tuuur!
/Leif
2007-06-09
På morgonen så hastade jag iväg till Florence By Bike och tog emot två kunder som skulle ut och cykla en dag i Chianti. Det var ett par från England (Kent), som var ganska erfarna cyklister, och gärna såg att följebilen höll sig undan så mycket som möjligt, det skulle annars störa deras "intryck av fri, obunden och oberoende cykeltur i det Toskanska landskapet", ungefär så uttryckte sig kunden om detta, vilket jag kan ha förståelse för. Och Roberto som körde följebilen måste ha hållt sig undan ganska bra, för han fick ordentligt med dricks! (Men de visste ju givetvis att han hela tiden fanns tillhands, han var ju hela tiden bara ett telefonsamtal bort).
Under eftermiddagen så tog jag cykeln på tåget till Pontedera, för att göra om den bilburna rekningen från igår, fast nu på cykel. Man hinner med att uppleva trafiksituationerna mycket bättre på cykel, och kan stanna i princip varhelst man vill, för att t ex bestämma sig för om den här korsningen för komplicerad att passera, och därmed försöka välja någon annan. Från Calcinaia så tog jag mig vägen till San Miniato och vidare upp till Cerrazzano (Podere Sottogello) där morgondagens grupp skulla stanna för att lära sig laga Focaccia och Pizza i gammal hederlig stenugn, en mycket charmig gammal vingård också med plats för boende i agriturismo-stil. Därefter så fortsatte jag till Montaione och vidare på vägen till Castelfiorentino, för att hitta vinprovsmakningsplatsen Villa Pillo, en stor fin vingård, som har fått en nytändning med den nya amerikanska ägaren.
Efter väl utfört värv så rullade jag ner till författaren Boccacios hemstad Certaldo och tog tåget hem. Jag är verkligen förtjust i detta system med att så enkelt kunna ta med sig cykeln på tåget, man löser en särskild biljett som gäller för en person och en cykel, som gäller för en hel dags resande.
/Leif
2007-06-08
Under förmiddagen så gjorde Leonardo och jag en rekognosceringstur till San Miniato-trakten för att utvärdera en cykelrutt till en grupp på 10 norska turister som skulle komma på söndag. Det är inte riktigt samma sak att provåka en väg med bil som det är att åka den på cykel, helst vill jag göra båda (kommer förmodligen att göra om samma tur i morgon, fast då på cykel). Vi stannade också till på deras hotell i Calciania (Calmadoro), som är ett renoverat och tillbyggt gammalt slott, med egen svan-damm till och med.!
Jobbet som cykelguide har många sidor, ibland så ingår det att ta en lastbil, åka ut 8 mil utanför Florens till ett brölllopssällskap som firar bröllop på ett medeltida slott, och hämta 17 racer-cyklar. Cyklarna hade klarat sig bra, det var bara en som hade vält, i stillastående av de små skadorna att döma. Vi lyckades till och med hinna lämna tillbaka både cyklarna och hyrbilen i tid (MaxiRent), innan respektive butik stängde, inte lätt med den italienska trafiken som kan vara ganska så tät ibland. Tyvärr hann jag inte ta en öl med några kvinnliga cykelguide-kollegor som kom förbi just när vi höll på att lasta av cyklarna till Florence By Bike. Ibland hinner man inte med allt man vill tyvärr.
Efter en lång dag i bilen så satte man sig vid köksbordet ganska urlakad, men förnöjd, då rumskamraterna hade gjort iordning kvällsmat åt oss allihop!
/Leif
2007-06-07
Birgitta, Thomas och jag tog cyklarna på taket på Robertos bil ut ur Siena, vi ville undvika det värsta av den Sienesiska trafiken, och startade sen cykelturen en bit väster om Siena. Vi fick en bra cykeltur på smvägar norrut mot Monteriggioni, där vi tog en sight-seeingtur med fika. Att komma till Monteriggioni är alltid som att komma till en oas, med ett lugn från svunna tider.
Som lunch-plats hittade vi ett ett långtradar-hak nedanför Casole d'Elsa, med alldeles underbart god mat, det är som dom säger, yrkeschaufförerna vet var de ska äta gott till hyfsade priser. Efter lunchen så kom det sedvanliga eftermiddagsregnet, men Roberto varnade oss i tid, och vi kunde lagom få upp cyklarna på taket och hoppa in i bilen, så kom regnet. Det blev en lugn och fin färd tillbaka till Siena.
När vi kom till hotellet i Siena så tog vi avsked, Birgitta och Thomas skulle med en tidig transfer till Florens flygplats i morgon bitti, jag själv skulle på annat jobb i morgon. Thomas och Birgitta var nöjda med veckan i Toskana, de hade fått en bra blandning av cykel, kulturell förtäring, mat och vin.
När man har varit tillsamans i flera dagar så här, så är det alltid lika jobbigt att ta farväl, jag vänjer mig nog aldrig riktigt vid detta.
/Leif
2007-06-06
Hej,
Lite grus i ögonen den här morgonen när man vaknade upp på hotellet i Siena, man får skylla sig själv, men roligt var det! (Tur man inte har en sådan middag varje kväll).
Vi hade delat upp oss på två grupper idag också, det gav sig nästan av sig självt, då vi bodde på olika ställen, ville starta på olika tidpunkter, och hade ganska olika färdhastigheter. Cynthia och Tina for med Roberto i följebilen på en snabbtur på vägarna sydost om Siena. Birgitta, Thomas och jag passade på att bunkra upp med vatten och godis innan vi lämnade Siena för att cykla mot Montaperti, platsen för det berömda slaget där Siena för en gångs skull lyckades ge Florens på tafsen rejält.
Strax söder om Montaperti så finns ett litet trevligt bad med varma källor som heter Acquaborra (http://www.acquaborra.com/), det har också en liten mysig restaurang som drivs av en Sommelier och Enolog, så goda viner kan man lugnt räkna med, och lite kan man köpa med sig hem också. Thomas och Birgitta hoppade i det varma badet och njöt, gott att mjuka upp lederna med! Det hade börjat bli lite kyligt, och stora regnmoln var i antåg. Det har nästan börjat bli ett mönster detta, med cykling på förmiddagen fram tills lunch, sen mat och hällregn med dundrande åska och blixtar som jagar omkring.
På grund av busvädret så satte vi upp cyklarna på taket och tog oss på en sightseeing-tur söder om Siena, mot de varma källorna i Rapolano och vidare med vackra typiska Sienesiska kullarna runt Asciano, vilka är mycket storslagna och karaktäristiska för regionen. Jag ringde de snabbcyklande amerikanska damerna och önskade dem lycka till på fortsatta resan och kryssningsbåten som väntade i Venedig. Därefter så for vi övriga hem och sov middag.
Det blev en lugn och stillsam pizza med öl på ett närbeläget hak, med god atmosfär och gångavstånd hem till hotellet. Roberto och jag tog oss varsin pizza gjord på "gammalt vis" enligt menyn, glömde dock fråga vad som var det gamla i tillagningssättet, men jag kunde se att formen var mycket annorlunda, den såg ut som en blandning av vårrulle och inbakad Calzone. Lagom när vi hade ätit färdigt så kom Thomas och Birgitta in och var hungriga, så det var ju bara för Roberto och mig att ta oss varsin ny öl och göra dem sällskap under sin middag.
/Leif
2007-06-05
Hej,
Tillbaka till jobbet igen, efter gårdagens debacle så var det rätt skönt att kunna få sätta sig på cykeln igen, och få något konkret att lägga tankarna på. Roberto kom och hämtade mig och cykeln på morgonen för att köra oss till Radda, där kunderna väntade på San Niccoló, http://www.hotelsanniccolo.com/en/index.htm.
På morgonen så lämnade vi Radda för att via Castellina och varma baden i Quercegrossa ta oss ner till Siena. Vi hade delat upp oss i två grupper idag, för att åkhastigheten och intresset för de lokala sevärdheterna skiljde sig åt alldeles för mycket i gruppen, för att det skulle vara gångbart för alla att hålla ihop hela dagen. Med regntunga moln i skyn så började vi rulla mot Castellina, och lämnade därmed den lilla trevliga byn Radda in Chianti. Vi (Jag, Cynthia, Tina, Thomas och Birgitta) hukade under regntunga moln, men vi lyckades lura det ordentligt genom att ta in på ett strategiskt beläget fik i centrala Castellina. I Castellina så finns det givetvis goda viner, men också en vacker och mystisk underjordisk tunnel i slottet, som användes till att försvara Castellina mot alltför närgågna fiender.
Vi hade delat upp oss idag, så systrarna Cynthia och Tina dundrade i 90 km/tim ner mot Monteriggioni, och jagade därmed livet ur stackars Roberto i "följebilen", de fyllde upp hela hans backspegel.
När Birgitta, Thomas och jag kom till Castellina så tog vi oss ett värmande klassiskt svenskt 11-kaffe i stans centrum, vi såg också några andra cyklister som hade intagit staden. På väg ut ur staden så tog vi vägen genom slottsmuren, den har några trevliga konstbutiker och en klart mysig restaurang, inte billig, men vilket käk sen! Vi fick några underbara nerförslöpor fyllda med vackra panorama över dalen ner mot den lilla befästa staden Monteriggioni. Vi stannade också till vid byn och vingården Fonterutoli, som jag tror vid det här laget har åtskilliga av sina viner på system. Kostar en del, men har en ganska lång smak med trevlig komplex struktur, och en underbar kropp.
Thomas dundrade förbi lunchstället jag hade tänkt ut, men det gjorde inget, för vi drog till Siena och åt där istället. Vilket visade sig vara tur, för lagom när vi klev in på Osterian Il Doccino precis utanför stadsporten så slog blixtarna och ösregnet till. Så vi kunde gott sitta där och smörja kråset medans vi väntade ut regnet. Hotellet Italia som de skulle bo låg i närhet av osterian, så det var inget problem att ta sig dit torrskodd. Så var därmed också den cykeldagen räddad! Av regnet att döma så tror jag Noaks Ark är väntad till Siena....
De amerikanska damerna på racerhoj hade dundrat runt halva provinsen i Siena innan det var dags att stanna in för lunch, som också blev i Siena (Il Capitano), precis innan regnet kom för dem också. Vi checkade sedan in på hotellet och sov middag en stund, innan det blev dags för att ha avslutningsmiddag med dem på Il Capitano. Cynthia och Tina var tvungna att resa hem tidigare än beräknat, så det blev en kort cykelvecka för dessa två damer. Nästa dag så hade de en båt i Venedig som väntade......
Kvällen började med några aperitivo på torget Del Campo, skådeplatsen för de traditionella hästkapplöpningarna. Avslutningsmiddagen lång, livad och mycket gott i magen, det gick väl åt några karaffer vin också vill jag minnas, och det kan ju förhöja vilken middag som helst. Vi provade t ex tre olika sorters Pecorino-ost, färsk, lagrad och ugnsbakad = mums. Tror en av kunderna lyckades komma över en Toskansk cigarr att provröka (visste ni att det odlades tobak i Toskana? Och saffran?). Det blev kramkalas innan vi skildes åt, modell amerikanska bamsekramar.
På kvällen så hade vi en underbar middag på Il Capitano som kommer att gå till historien, och jag tror ingen gick törstig eller hungrig från den vistelsen. Niccoló som äger restaurangen är en mycket duktig hästryttare (hinder) och skulle kanske kunna rida med på hästkapplöpningen Il Palio (http://www.ilpaliodisiena.com/english/indexeng.htm) här i Siena, vilket är ett mycket hedervärt uppdrag. Men man rider barbacka och det skiljer sig ganska mycket ifrån att rida över hinder och dessutom inte ha någon sadel, vilket i sig kräver mycket starka ben. Av någon anledning så är det numera oftast ryttare från Sardinien som rider Palion för de olika contradorna i staden. De har av någon anledning specialiserat sig på denna ridform.
/Leif
2007-06-04
Hej,
Med spänd förväntan så åkte jag till Prato tillsammans med Federico, för att tillsammans med de andra drygt 40 sommelier-studenterna göra den muntliga examen på kursen. För mig så blev det ett riktigt antiklimax, då det framgick att jag saknade både faktakunskaper och även språkliga kunskaper för att riktigt kunna göra mitt jobb, så det var smärtsamt att konstatera, men jag blev alltså underkänd. Jag var inte ensam, men hör väl egentligen inte hit.
Nästa examenstillfälle blir i mitten av december, i Florens. Till nästa examenstillfälle så lär jag få jobba betydligt mer med praktiska och "talande" studier/övningar, för även om det skriftliga provet var svårt, så var den muntliga än svårare, då betänketiden för svaren är betydligt kortare, och du har inte alls samma överblick över frågorna, och mitt hörselminne som är så dåligt :-( men det finns ju träningsmetoder för det också.
Resten av dagen så kände man sig rätt så "kokt", tankekapaciteten var väl inte på topp. Men vår nya lägenhet förgylldes av två vackra studentskor som tillsammans med Giuseppe satt och hårdpluggade inför deras examen som lärare i historia och geografi den 6:e juni (på Sveriges nationaldag och allting :-)). Vi fick en mycket trevlig och underhållande middag tillsammans (åh, dessa vackra ögon hos Rosie).
Postgången mellan Italien och Sverige är sisådär (brev försvinner ibland), så jag var inne på Italienska postens eleganta marmorpalats till kontor i Florens och postade lite brev, och fint vykort till min kära systerdotter Evelina som fyller 8 år om ett par dagar!
Hojade iväg till FlorenceByBike och köpte en sadel och sadelstolpe, de blev stulna för några dagar sedan, är väl förmodligen sålda för en femma på den lokala marknaden i Cascine.
/Leif
2007-06-03
Hej,
Första cykeldagen med Birgitta, Thomas, Cynthia och Tina. Vi tog oss med bil ut ur staden för att slippa den värsta trafiken (även om det är söndag så kan det tjocka till sig rätt bra ibland). Vi startade i den lilla mysiga staden Impruneta, för att ta oss mot Greve in Chianti där lunchen väntade hos Tina, under överinseende av den store skeppsnavigatören Verrazzano, som står staty på det trekantiga torget. Thomas & Birgitta i Impruneta innan starten:
När vi lämnade Impruneta så lyckades med praktstycket att dela upp gruppen i två grupper, skicka dem åt samma håll i olika omgångar, och skicka följebilen åt ett annat håll. Francesco i följebilen ringde mig rätt så snart och undrade vart den ena gruppen var någonstans, och lagom medans jag försökte hitta ett bra svar åt honom så kom vi ifatt den första gruppen (som skulle ha åkt åt det håll följebilen åkte, ridå!). Under uttåget ur Impruneta så kom vi att bli omkörda av (den förmodade) italienska veteranmotorcykelklubben, så det smattrade förbi diverse åkbara 2-hjuliga fordon, det ena mer välputsat än det andra, så vackert så. Även om maskinerna är gamla så ska de rulla!
Efter Strada in Chianti så tog jag med mig Cynthia och Tina på en längre och mer kuperad cykeltur till Greve in Chianti, och vi passerade en topp på över 500 m, följt av en lång underbar nerför till Greve, där man bromsar sent och lite....
Efter några roliga upp- och nerförsbackar via Panzano så kom vi fram till Radda in Chianti, där de hade blockerat hela huvudgatan med vinprovningstånd för allmänhetens beskådan och dryckjom, trevligt! Och där kom man klampandes med resväska iförd cykelkläder, till mångas nöje och förundran.
På kvällen så var det dags för sista repetionerna inför Sommelier-provet. Det var lite svårt att orka koncentrera sig på att repetera de olika vinprovsmakningselementen, efter en lång cykeldag så var man lite seg i skalet (och förmodligen nervös inför det muntliga provet i morgon).
/Leif
2007-06-02
Hej,
Idag så var det dags att göra leverans av 17 cyklar till ett bröllopssällskap som huserade på en vacker slottsgård öster om Florens. Jag och Leonardo formligen baxade in 17 cyklar i en Ducato-buss, som verkade vara måttbeställd för just detta ändamål, det hade knappt gått att få in en knappnål till i bussen, så det var knappast någon risk att lasten skulle röra sig under gång, om man säger så. Det blev 16 racerhojar och en MTB som vi fick in, puh!
Gänget som skulle ha dessa hojar var ett amerikanskt bröllopsfölje, som huserade i Bucine strax syd-ost om Florens, ett riktigt drömställe med slott, koja och två swimming-pölar. Vi hittade platsen nästan direkt. Det visade sig att brudgummen var en riktig biker, som hade varit över i Europa och tävlat i Belgien under ett antal säsonger. Bruden var en vacker kvinna från Kina.
Efter det hem och plugga vinsorter innan det var dags att göra sig fin inför kvällens höjdpunkt:
Välkomstmiddag med Birgitta, Thomas, Cynthia och Tina på Trattorian Semolina i Firenze, ett kul ställe med robust mat i typisk florentinsk stil, med mycket lokal befolkning som besöker stället. Men man får komma tidigt eller se till att boka bord, annars så får man gott vänta i kön som alla andra. Med på middagen var också sekreteraren Colette, huvudägaren Dominick och hans flickvän Laura. Det blev en typisk italiensk middag med mycket prat över bordet, gott vin och god mat, lite lagom bullersam restaurangmiljö med andra ord. Sen avslutade vi middagen med varsin Sambuca och ett glatt hej, för att sen studsa hemåt inför morgondagens första cykelpass. Jag blir alltid lite matt i hövvet när jag ska sitta och konversera på tre smak, och översätta kors och tvärs, men skoj är det, och bra träning dessutom. Vi snakkes!
/Leif
2007-06-01
Hej,
Cyklade en dagstur med en trevlig familj från Idaho. Vi åkte i trakterna av Reggello, i närheten av Val d'Arno, syd-ost om Florens. Vi startade med medvind i ryggen och hade det riktigt bra. Jag stannade vid en rad med vinrankor och beskrev hur vindruvan växer fram under året, det hade hunnit komma små små skott till kommande vindruvor.
Precis när jag stod där och beskrev druvans liv och leverne så öppnade sig grindarna och ut kom en vingårdsarbetare med traktor och besprutningsaggregat monterat bak på traktorn. Det visade sig vara ägaren själv som skulle dundra ut på fältet och lägga en dimridå av "lättare" ohyra-bekämpningsmedel. Han hade två hundar på gården som hade givit oss sitt skällande bifall när vi kom, men som nu hade ändrat ton betydligt, och var beskedliga som små valpar.
Vi for sedan vidare och stannade vid en 1200-talskyrka strax innan Regello, pratade lite med kyrkvärden och fick information om målningar och andra konstverk inne i kyrkan.
Efter den kyrkliga andakten så rullade vi på mot lunchuppehållet, och pappan i familjen lyckades med konststycket att med låst framhjul sakta glida ner i diket när han vände sig om för att se om hans fru var med. Men allt gick bra, det blev bara en lite tillstukad sadel och stolthet hos fadern, som givetvis innan hade manat sina två söner att inte göra just detta.... Sånt här ser man ganska ofta som cykelguide, någon "förnuftig" person i gruppen som ska vara ordningsvakt i gruppen, är oftast den som själv gör de tabbar han eller hon har varnat de andra för att inte göra.
Precis när vi kom in för lunch i Regello drog åska och skyfall ner över oss, riktigt mysigt faktiskt när man kunde sitta inne i restaurangen och kura som små fågelungar. Lagom när vi hade satt oss ner kom församlingens präst in med hela syjunta-kåren i släptåg, vilket klart påverkade ljudnivån och hastigheten på våra beställningar. Men de gav en bra illustration till hur en middag kan gå till i Toskana.
Hemfärden till Florens gick med bil, under detta tokregn så var det inte mycket idé att sätta ut hojarna och försöka cykla något mer. Efter gott dricksande så skildes vi åt utanför deras hotell i Florens, de skulle sedan vidare till Rom och Venedig. En relativt vanlig reserutt för amerikaner när de ska "göra Italien".
/Leif
2007-05-31
Som nyinflyttad på Viale Aleardi 39 i Florens så har man grejor överallt, kartornger, väskor och "bra-å-ha-grejor-kassar" i en mass, men det är väl helt normalt?
Köket är mindre på det nya stället, det märks när det är fler än en som ska laga mat, samtidigt som någon ska gå ut på balkongen eller i trädgården. Det är väl det som är en del av att det nya köket känns mer gemytligt. Men olika vanor i köket, det har vi helt klart. För att inte tala om åsikterna om vad ska vara vart i ett kök, mamma mia vilka diskussioner....
När man jobbar som turistguide så är samarbetet med busschauffören oerhört viktigt, han/hon är den som oftast kan regionen och de kulturella vanor som finns just där, och den jag har att luta mig emot här i Florens/Toskana heter Roberto, som råkar vara gammal hojåkare han också! Jag har stött på flera busschaufförer som skulle klara sig alldeles utmärkt som turistguider, det finns också motsatsen, de som lika gärna kunde ha kört några säckar cement istället :-(
På kvällen försökte jag hitta mina cykelkläder inför morgondagens cykeltur som jag skulle ha med en amerikansk familj från Kansas.
Hade ju inte riktigt tid (skulle ju också studera vin och mat), men ikväll så höll AIS (www.aistoscana.it) i Prato en mycket intressant vinprovning med en inbjuden Sommelier/Enolog från trakterna runt Etna på Sicilien.
/Leif
2007-05-30
Stack iväg tidigt på morgonen för att lämna lite grejor som hade råkat flyttas ur bussen igår, han stod och väntade som vanligt på cykelkunder vid bron Della Grazie i Florens. Dagens tur för honom skulle som de flesta andra dagar gå upp till Fiesole, och vidare upp mot Olmo för lunch och vinprovning. Med på turen denna gång så hade han Melissa, en vän från USA som jag hade nöjet att träffa igår när jag skulle hämta nycklarna till skåpbilen.
Därefter iväg till kontoret och få de sista papperena och kartorna inför fredagens cykeltur med en familj från Kansas. Hämtade förstås också med mig de rackarns regnbyxorna från gårdagens debacle.
Var inne hos Tullia och fick ut delar av ersättningen från förra veckans jobb, gjorde gott i plånboken.
Pratade också med ägaren för IBikeItaly som heter Bill, och vi kanske ska kunna utöka samarbetet på något sätt.
Skypade med kära bror hemma i Linköping, det gick väl hyggligt, men än så länge så är inte internet lika stabilt som det fasta telenätet tycker jag. Men det kändes väldigt trevligt att höra hans röst. Vi är var båda ganska pratsamma och ivriga över att hans kollega (som också heter Thomas) ska komma ner till Toskana med sin fru, och cykla runt i Toskana med mig som cykelguide.
Därefter tokstuder med vinkunskap och vinprovningsregler hela natten lång!
/Leif
2007-05-29
Den ena väskan och flyttkartongen efter den andra fylldes på, och man började inse att en liten loppis kanske inte vore så dumt, men jag har så svårt att skiljas från mina grejor tyvärr (åtminstone böckerna som handlar om mat, vin och historia i Toskana).
Jag var borta hos Ulrika och Tullia på S-Cape och rapporterade om hur föregående vecka hade varit i San Gimignano och Pienza. Vi delade en espresso och satt och kurade medans regnet jobbade på utanför. Har ni hört talas om föreningen Svenskar i Florens? Om man skickar ett mail till [email protected] så kommer man med på deras utskickslista och får reda på vad som är på gång i Florens.
Flyttdags!
På eftermiddagen så tog jag cykeln och hämtade skåpbilen utanför Pers bostad. En stor Fiat Ducato passar bra när man ska knö in grejor och flytta. Lagom när vi började bära ner saker till skåbilen så började det regna, tror det är andra gången i mitt liv som jag flyttar i hällregn! Men parkerar man lite smart under utskjutande balkonger och annat så går det hyggligt ändå, men vad gör man när det sen regnar horisontalt?
Det blev åtminstone två turer med skåpbilen, sen så tog flyttkartonerna slut och vi med för den delen, det hade blivit ganska så mycket spring i trappor (även om det nya stället ligger på markplan, Viale Aleardi 39, 50124 Florens. Vi bestämde att jag skulle åka tillbaka med skåpbilen och sedan cykla tillbaka för att kvällsmat tillsammans med de andra. Jag hade glömt mina regnbyxor på kontoret och när jag cyklade hem så kom det en rejäl skur, så kommentaren min blev lite tvär när man kom hem och de inte ens hade börjat med kvällsmaten, trött, blöt, kall och hungrig, men det löste sig ganska så bra sen ändå :-)
/Leif
2007-05-28
Måndag och ny vecka! Håkan och Barbro var på FBB och hyrde cyklar för veckan som de skulle vara här i Florens.
Mellan regnskurarna så tog man sig runt på olika ärenden i Florens och ordnade med praktiska ting som inte hinns med när man är borta en vecka i sträck och cyklar med kunder.
Jag var inne hos Colette på kontoret och vi planerade tillsammans några av våra kommande turer nu i juni som snart står för dörren. Det känns som att juni kommer att bli rätt så fullbokat.
Sist men inte minst så började jag packa inför flytten vi skulle göra under morgondagen. Nu skulle man flytta igen, för vilken gång i ordningen vet ingen. Men det var dags att bryta upp och pröva att bo på ett litet modernare ställe. Den kommande lägenheten har 4 invånare, den nuvarande har 7 personer, som vilken storfamilj som helst. Ni kan tänka er ordningen i kylskåpet, och kön till det enda badrummet! Men visst kändes det också lite vemodigt att lämna ett ställe man ändå hade tyckt om till stor del, och inte minst människorna som bor där. (Det är inte klokt vad grejor man hinner att samla på sig på drygt två år.)
Under kvällen så träffade vi den nya hyrsvärden som verkar mycket reko och bra att ha att göra med. Han hade själv växt upp i den lägenhet vi nu skall hyra. Så för honom var det ganska nostalgiskt att komma tillbaka och se lägenheten när vi skulle skriva på hyreskontraktet.
/Leif
2007-05-27
Hej,
Uppe med tuppen och kl 04.30 så lyckades vi få frukost på hotell Piccolo i Pienza, ett helt strålande arbete av Mario, sonen i familjen som äger hotellet. Chauffören Mancini som hade kört oss till Pienza för några dagar sedan hade oss den äran att köra oss denna gång också. Han berättade för mig denna gång att han hade varit med på den tiden då Mille Miglia kördes på riktigt, http://www.millemiglia.it/. Vi fick en lugn färd upp till Florens där jag,
Håkan och Barbro hoppade av, Leif, Inge-Gerd och Birgitta åkte vidare upp till Bologna där deras flyg hem till Sverige väntade.
Håkan och Barbro skulle stanna kvar ett par dagar och hyra cykel i Florens. De lyckades pricka in de klart regnigaste maj-dagarna i Florens, men de var nöjda ändå, för de hade lyckats pricka in många av regnuppehållen som var. (Av en slump så träffade jag på Håkan när de hade lämnat tillbaka cyklarna hos FBB, så då kunde han berätta vad de hade varit med om under dessa dagar.När man har varit borta en vecka såhär utan någon större kontakt med internet så får man en viss abstinens, och det blev en hel del "toksurfande" på kontoret innan man drog sig hemåt för att sova middag en lur.
Började sen så smått att förbereda flytten vi skulle göra de kommande dagarna, äntligen! Efter drygt två år så var det dags att flytta, inte så långt kanske (300 m), men kvalitetsmässigt så var det ett stort lyft, och med mycket grillvänligt balkong och trädgård på baksidan (markplan så klart!). Tror att det kommer att bli en hel del barbeques denna sommar :-) Men det känns samtidigt också lite vemodigt att lämna människor som man har bott ihop ett par år, men livet måste alltid gå vidare i någon form.
/Leif
2007-05-26
Dagens mål var Montepulciano och provning av det goda vinet Vino Nobile, gjort av familjen Crociani, http://www.crociani.it/storia.en.php. Vi lämnade Pienza på våra kära trampcyklar och hamnade direkt på roliga kuperade gamla landsvägar, som hämtade direkt ur en gammal italiensk pilsnerfilm. Vi hamnade efter ett tag i en liten by som heter Montichiello. Där av alla ställen hittade Barbro ett italienskt Monopol-spel, och det blev stor succé bland de anställda i butiken - typ "äntligen har vi lyckats sälja det där Monopolspelet som ingen trodde vi kunde sälja". Extra roligt när hon packade ner det i cykelväskorna och vi for vidare som om det hörde till de dagliga rutinerna att köpa sig ett Monopol-spel.
Håkan fick veckans enda punka den här dagen, så då fick kavla upp ärmarna och jobba lite grand, och skitig om händerna blev man.
När vi kom fram till Montepulciano så tog vi oss först en liten rundvandring i staden, och sedan ramlade vi in på en pizzeria och tog oss för första gången den här veckan en hederlig italiensk pizza, kryddad med dryckjom som hembrygd öl från berget Amiata i närheten.
Ett par personer i gruppen hade valt att ta bussen till Montepulciano, men chauffören var kanske inte till sin fördel den här dagen, så han glömde att säga till dem vart de skulle gå av, istället så dundrade han på ner till ändstationen, och de fick sig en rejäl promenad om man säger så.
Provsmakningen hos Crociani bjöd på fler godbitar, vi fick prova deras Vino Rosso, Vino Nobile och Vin Santo tillsammans med de klassiska mandelskorporna Cantuccini, tillsammans med lite bröd och ost mellan varven. Med oss på provsmakningen så hade vi en stor polsk grupp, som gladeligen mumsade i sig mandelskorporna innan Crociani hann servera Vin Santo - ridå! (mandelskorporna ska man doppa i glaset).
Hemfärden till Pienza gick lugnt och odramatiskt till, asfalt hela vägen! Cyklarna hade på det hela taget fungerat bra, saknades kanske bara en tok-lätt växel för att ta sig uppför de värsta backarna när man var helt slut (vilket allt hände ibland). Vi hade hybridhojar med pakethållare, kanske MTB-hojar med pakethållare vore idealet. Hotellet Piccolo i Pienza är lite lyhört, men charmigt, nyrenoverat i en fräsch stil. Panoramautsikten gör det inte helt fel heller. Lite dyrt internet bara, 3.5 euro för en halvtimma! I slottstornet mitt emot hotellet så var replokal för kvällen, det spelades 60-tals covers så det stod härliga till!
För sista kvällen så kunde vi njuta av maten på La Buca delle Fate, sorgligt men sant. Vi saknade gentelmannen som de två tidigare kvällarna hade suttit vid bordet bredvis oss, 84 år still going strong visade det sig senare. Men vi fick aldrig reda på hans namn. Men Barbro lyckades han ge en puss innan vi skildes åt.
/Leif
2007-05-25
När vi skulle cykla ut ur Pienza söder om Siena så lyckades vi (jag) ta fel väg ut ur det lilla samhället. Pienza är inte stort, men ibland räcker det för att dra vilse. Det visade sig att vägen vi tog ut var den vi skulle ha tagit hem, så det var bara att vända på steken om man säger så.
Efter någon mils cykling så hittade vi varma bad i Bagno Vignoni (Bagno betyder bad), vi lögade oss redigt och bäddade in oss i hälsosam lera från topp till tå, så huden blev mjuk och fin som aldrig förr. Men man luktade som gamla ägg (svavel) när man klev upp ur badet. Vid badet så var det en danska som badade med sin son och sina föräldrar. Hon jobbade som turistguide i Toskana, och var ingift på en liten trevlig vingård i närheten av Montepulciano, läter väl trevligt?
Efter badet så hade vi pic-nic i parken ovanför badet. Parken låg bredvid de fina hotellen som hörde till kurbaden längre upp från det fria badet vi höll oss till. Jämte parken så hade Rolls-Royce klubben ett medlemsmöte, så det var en del pluringar som stod där och glänste i solen.
När vi skulle till fika-stället i San Quirino d'Orcia så tog vi oss en "genväg", som innebär en mycket sevärd klättring upp till säkert områdets högsta topp, vad gör man inte för lite utsikt? Vi kunde se ner till Toskanas gräns, det gamla gränstornet Radicófani, stå där i all sin majestät.
Under fika-rasten så kunde vi se ett gäng herrar som spelade kort av hjärtats lust, det var så fullsatt där inne att en gentleman fick följa spelet genom fönsterrutan från utsidan.
När vi kom hem till Pienza så drog jag iväg på egen hand till Montepulciano för att reka inför morgondagens tur, och boka plats för morgondagens vinprovning på Cantina Crociana i Montepulciano. Imorgon kommer att bli gruppens sista cykeltur, och det måste firas med en rejäl vinprovning av deras Vino Nobile, och även deras Vin Santo.
Middagen på La Buca dell Fate i Pienza var som gårdagens, verkligen något att skriva hem om, och god service dessutom.
/Leif