vincykel

Hej,

Veckans tredje skjuts gick bara upp till där asfaltsvägen börjar, sett från Voltrona. Det var några av kunderna som tyckte kombinationen av grus och branta uppförsbackar var lite besvärlig att börja dagen med. Sen så fick vi en lång nerför till San Gimignano, även om det sista biten upp till staden gick uppför lite igen, men det kunde man ta, efter att suttit och susat nerför några km utan att ha tagit ett enda pedaltramp.

Efter SG så blev det veckans längsta nerför, ca 10 km med svag eller medelbrant nerför, km efter km. Man känner sig nästan som en vespa-åkare under sådana här betingelser. Vi hamnade hastigt och lustigt i den italienska författarens Bocaccios hemstad Certaldo. Jag handlade pic-nic åt oss och så tog vi sedan bergbanan upp till det gamla "höga" Certaldo, där Bocaccios födelsehus ligger, Bocaccio som skrev Decamerone, ett av de största litterära verken i Italien. Köpte några vykort för att skicka hem till familjen i Sverige.

När vi sedan skulle ner med linbanan så krånglade den, vi kom helt enkelt inte iväg. Några resenärer valde att ta vägen ner till fots, medans maskinisten gick hela vägen upp för att se vad som fallerade för oss. Det var riktigt varmt för oss när vi skulle hem igen till San Gimignano, runt 34 grader skulle jag tro. Med dundrande åska på sina håll. Med blixtar som for runt på sina håll så kändes det mindre intressant att hoppa i poolen när vi kom hem, man läser i tidningarna då och då om pool-badare som får sig en direktträff när de simmar omkring.

På kvällen så hade vi "fri middag", dvs kunderna väljer själva vilken restaurang de äter på. Vi hittade en underbar fiskerestaurang i San Gimignano, och drack givetvs Vernaccia därtill, gott var det!

/Leif

Hej,

På morgonen så smet jag iväg på hojen innan Florens hade vaknat, och kunde på min väg ut ur stan se alla kontorsknegare som skulle in till stan och göra sitt dagsverke, ack ja, ödets lotter äro olika minsann.

På vägen upp för första klättringen så cyklade jag mitt igenom en liten nätt kollision mellan två bilar. Det var den klassiska modellen av sammanstötning när två bilar från varsitt håll går för snävt respektive för yvigt in i en serpentinkurva, och det blir då inte plats för två bilar att mötas. Men bilplåtslagarna ska ju ha någonting att göra de också, läkarna däremot ska väl ha så lite som möjligt att göra.

Hem för att äta lunch med il siciliano Giuseppe, som kunde meddela att en av hans systrar snart skulle gifta sig. Jag har sett bilder, och hon är väldigt vacker må jag säga.

Det blev sedan ett antal timmar på kontoret för att få ordning på cykelguide-arbetet de kommande veckorna.

På kvällen så hade vi en kombinerad svensk-peruansk-italiensk middag, ett multinationellt smörgåsbord kan man säga.

/Leif

En vilodag, helt fri från cykling (nästan). Jag tog mig endast en sväng till kontoret för att kolla min brevlåda.

Sen plöjde jag igenom också Siciliens olika viner och typiska maträtter (och det är ju en del). Mest torrsim tyvärr, ska försöka praktisera mera veckan innan den muntliga tentan (4:e juni). Håll tummarna!

På kvällen så blev det middag på en lokal restaurang i Florens (Semolina) tillsammans med Anna och Glenn som var på besök från Göteborg, de kom med det bästa väder till Florens, 29 grader varmt och sol (tror det var 8 grader och regn i Göteborg den dagen). På restaurangen så fick vi oss till livs en blek kopia av Elvis Presley, som nog borde stränga om både sin gitarr och sin röst, för att inte tala om polisongerna.....

Anna och Glenn bor på på B&B Martin Dago i centrala Florens, rekommenderas! De ska senare ner till Castellina för att bo på gård och cykla runt i trakterna av hjärtat i Chianti.

Alltid lika roligt att få besök från Sverige och se deras reaktioner på det liv man lever nuförtiden, sin nya hemstad och hemland (även om jag är och förblir svensk i hjärtat).

Vädret? 29 grader varmt och idel solsken som sagt, det tar sig som brandmannen sa....

Hej,

Idag så var mulet, dimmigt och fukten stod tät på morgonen, men sedan under dagen så kom solen och värmen med besked.

Följde med min sicilianske vän Giuseppe till Universitetet i Florens, han skulle hämta en bok på biblioteket där, och medans den boken blev klar så klev vi in på fiket och tog oss en liten espresso, och tittade förtjust omkring oss på alla vackra studentskor som var ute i samma ärende. Att jag följde med Giuseppe berodde enbart på att han inte visste vägen till universitetets bibiliotek, hm.....

Sen så gjorde jag äntligen den sista distributionen av broschyrer för FBB, nu när turistsäsongen har dragit igång på allvar så har jag inte tid längre med detta. Men det har varit intressant och lärorikt att lära sig hitta runt i stan, och lära sig var alla hotell, vandrarhem och språkskolor finns i stan.

Liz och jag tog oss en lättare lunch, det blev en hederlig pasta med bönor och basilikasås. Till efterrätt så hade vi en form av riskaka med vaniljsmak.

Eftermiddagen ägnades mest åt knep och knåp med att ändra våra cykeltursbeskrivningar för Siena. Vi har lagt till ett hotell och måste då därför ändra på alla våra beskrivningar in- och ut ur Siena. Det känns som att jag börjar kunna den här stan rätt så bra nu.

Jag blev också inbokad som vin-guide (Sommelier) på en veckotur i oktober, med restaurangfolk från USA, nu börjar det likna något! Men det återstår en del studier som sagt, innan allt är klart, men det är nära nu, det skriftliga provet är gjort, nu väntar bara det muntliga i början av juni.

Ringde också hem till min goda vänner Sten och Eva Lenshof i Jämshög, de vill komma ner och besöka mig i Florens i oktober, det blir ett kärt återseende.

/Leif

Hej,

Var uppe med tuppen och gjorde mig i ordning för att åka bort till FBB och ta emot 4 amerikaner som skulle få sina cyklar inställda ordentligt, för sin veckolånga tur mellan Florens och Siena. Jag hade mig kartor och beskrev hur deras vecka skulle komma till att te sig, gav dem tips om lunchställen och andra lokala begivenheter i Chianti. De var ganska så vana cyklister, så jag kunde koncentrera mig mer på att tala om för dem vad som fanns att göra och se längs vägen, än att gå in på grundläggande tips om hur man ställer in cykeln, och hur man cyklar. Lite måste jag ändå beskriva hur trafiken är i området de ska igenom, toskanska bilister är inte riktigt samma som den hemma i New York. Jag följde med dem ut ur stan på min egen cykel, och släppte dem sedan på egen hand när stigningen upp till Piazzale Michelangelo började. På vägen ut så hamnade vi mitt i Florens motsvarighet till "Vårruset", tusentals Florentinska joggare som kom ångandes mitt på en av Florens få cykelbanor, det blev ganska tight cykling bitvis, men det gick bra.

Middag och film (Braveheart på italienska, hur låter det?) hos mina peruanska vänner. De var lite sega av sig idag, de hade varit ute på fest och kommit hem strax efter kl 6 på söndagsmorgone..... men det blev mat ändå, och gott smakade det också!

På kvällen så väntade mestadels lugn hemma i lägenheten, lite tjöt med Giuseppe

/Leif

Hej,

Vinstudier som prepation inför den muntliga tentan om en knapp månad.

Jag hann också med en kort 2-milatur på cykel innan regnet, åskan och blixtarna kom och hemsökte mig, så jag vände cykeln och drog hem fortare än kvickt. Det blir väl vackert väder en annan dag istället. Men måste röra på sig lite i alla fall, att sitta inne hela dagen och studera, det far inte kroppen väl av.

Pizza på Funicoli med Giuseppe och hans vänner/väninnor på SIS. Det var 5 killar och 17 tjejer, lagom fördelning tycker jag. Det tycks mig som att många av studentskorna kommer från södra Italien, regioner som Marche, Apulien, Sicilien, Kalabrien, Abruzzo och Kampanien (Napoli). Och så Deborah från Piemonte så klart!

Den lördagskvällen blev lång och trevlig, ramlade väl i säng halv 4 på morgone. Efter pizzerian så hamnade vi på en gammal järnvägsstation ombyggd till gigantisk festlokal, mycket festlig upplevelse, blandning av klubbatmosfär och rave-party ungefär.

/Leif

Hej,

Rekning av nya cykelturer i Siena tillsammans med Leonardo (i bil dock, men tur var väl det). Man slapp bli solbränd den dagen, idel regn, och minimalt med solsken.

Det var också dags att betala medlemsskapet till den Italienska Sommelier-föreningen. 70 pengar ville de ha av mig, men det kan det vara värt. Nu så ska man bara klara av den muntliga tentan den 4:e juni också, sen så blir det verkligen fest!

Vi hade Dart-mästerskap hos Lia, nåja, vi spelade en omgång, och sedan blev det pizza, öl och bildvisning istället. Det viktigaste är inte att vinna, utan att träffas. Vem som vann? Ingen som vet. Lia och Lorenzo har en helt underbar hund, väldigt lik Lassie, men namnet Goodey associerar mera till Walt Disneys Pluto. Inga liknelser i övrigt dock, Goodey är godheten och blygheten själv, ganska långt ifrån den Pluto man brukar se på julafton hemma i Sverige. Hillary heter en amerikanska som var där, hon studerar måleri på en konstskola i Florens, som drivs av Anki Eriksson, från Värmland.

/Leif

Hej,

Förmiddagen ägnades åt syditaliens olika vintyper, innan det sen blev dags för att handla lite salsiccia-korv till dagens lunch. Det mesta var ju stängt en dag som denna, men på torget Santa Croce så hade de som tur var en marknad med typiska matvaror från hela Santa Croce, så jag fick tag i det jag skulle, låt vara att Salsiccian var lufttorkad och färdig för att ätas, inte den färska sorten som ska grillas eller stekas, vilket jag varsnade först när jag kom fram till platsen för dagens lunch, vilket var köket till tre vackra italienska studentskor, som går på samma universitet som Giuseppe (han har det bra han!). Slumpen gjorde dock att mitt medhavda vin (rött IGT från Carmigiano) passade alldeles utmärkt till dessa lufttorkade salsiccior, ibland har man tur, men som blivande sommelier så får man väl skärpa sig lite till nästa gång måhända. Lunchen blev en lång och trevlig tillställning, men till sist så blev det dags att tacka för sig och dra sig tillbaka. (Vin-böckerna väntade).

Men som bonus senare på kvällen så var Giuseppe och jag välkomna tillbaka till dessa underbara kvinnor, för att se på film, i deras sovrum. Nu låter detta kanske något bättre än det var, men hur som helst. Vi var 4 personer som låg i samma säng och såg på filmen 'Lost in Translation' med Bill Murray och Scarlett Johanson. Med förväntan så ser vi fram emot nästa film.

/Leif

Hej,

Förmiddagen bestod mest av studier om olika druvors egenskaper när det gäller smak, doft och färg, bland Italiens olika vin-regioner.

Lunch med Oscar, Koko, Sofia och hennes trevliga syster. Det blev också en tårtbit och födelsdagssjungning för den lilla ettåringen Marecielo (hav och himmel, vilket underbart namn). Jag hade med mig till dem en bok på spanska som handlade om Sverige, vilket gav ett stort gensvar hos dem. De slukade boken från pärm till pärm.

Eftermiddag och kväll var mest mer vin-studier, med lite funderingar på vad som skulle göras första maj. Giuseppe hade frågat om jag ville följa med ner till Rom för att gå på utomhuskonsert i centrala Rom, men det föll senare på likviditetsproblem. Men första maj varje år så samlas hundratusentals italienare för att få en flera timmars lång konsert med gräddan av italienska artister.

Ringde också Hamrins för att bestämma dag för middag.

/Leif

Hej,

Idag blev en dag då jag och 4 andra guider tog 57 cyklande belgare upp till Piazzale Michelangelo från cenrala Florens. Det var en spännande upplevelse, men alla kom lyckligt både upp och ner därifrån. En belgare bromsade på sig rätt så rejält vid en nerförsbacke, han hade haft för hög fart och var inte beredd på att man kanske måste stanna inför en rondell, men det gick bra, inga personskador uppstod. Vad som inte hade framkommit i programmet var att det var bokat fika-besök på Café Loggia kl 5, och vi var där strax innan 4, så det blev en timme att slå ihjäl uppe på Piazzale Michelangelo, kan bli lite segt även för en som inte har varit där förut. Visst, man kan gå upp till kyrkan San Miniato som har en viss historia, och om möjligt en än vackrare utsikt över centrala Florens, än vad Piazzale Michelangelo har. När man har en grupp så stor som 57 personer så får man dela upp den lite, vi gjorde 5 grupper, lite mer hanterbart genom Florens kaotiska trafik (men det finns en cykelbana faktiskt!). Några belgare var riktigt erfarna bikers, men det var svårt att tillfredsställa deras åklust på så kort sträcka och tid, dessutom med så stor grupp. För dem så hade det varit bättre om de hade hyrt egna hojar och stuckit ut på egen hand. För jobbet så fick man 100 pengar, alltid något. Per kilometer räknat så var det nog ett av de mest välbetalda jobben jag haft.

Jag hann också med några timmars studier av hur man kombinerar mat och vin, det finns en hel del grundregler för hur man väljer vin till maten, med tanke på om maten är söt, salt, fet eller "sur", och tillhörande dofter. Lite mer än tumregeln (tumreglarna?) vitt = fisk/fågel, rött= nöt/griskött, rosé=pizza, vilka i sig inte är några absoluta regler, utan kan/bör frångås beroende på vinernas karaktäristika.

På kvällen så fick jag uppleva en riktig peruansk födelsedagsfest, det var Coco som fyllde 29 bast, dagen innan ett av hans syskonbarn, så de firade 30-årsdag tillsammans :-) Det var prat, sång, dans tårtor och godsaker av alla de slag. Naturligtvis så satt man kvar alldeles för länge (det fick man betala för dagen efter, men vad gjorde det? med så mycket vacker kvinnlig fägring).

Familjekänslan bland peruaner är om möjligt ännu starkare än den bland italienare, som dessutom börjar luckras upp lite tycker jag mig märka, åtminstone bland dem som bor inne i stan. Det är bara en nackdel, Coco och Rossi bor på 6:e våningen (utan hiss!), undras vad flyttgubbarna säger om det? Men det ger god kondition och starka ben minsann!

/Leif

Hej,

Vad gör man en solig lördag i Florens? Jo, man sätter sig och studerar typiska vinsorter och viktiga vinproducerande regioner världen runt, det är fler länder än vad man tror som knåpar ihop viner, till och med Libanon och Israel, för att inte tala om mitt gamla fädernesland Sverige. Sicilianaren Giuseppe kom in och hjälpte mig med att förhöra mig om mina vin-kunskaper. Han är hård men rättvis, som blivande gymnasielärare i historia så kan han hur man sätter folk på prov så att de verkligen visar vad man kan. Han formulerar sig också språkligt ganska liknande som mina sommelier-lärare gör, vilket underlättar för det muntliga provet, som kommer ungefär en månad efter det skriftliga.

Giuseppe har lyckats få med mig på ett upptåg till Rom i början av maj. Vi tar tåget ner över dagen för att uppleva en mastodontisk konsert i centrala Rom, med hundratusentals åskådare, som alla sjunger av hjärtats lust. Det kommer att börja på tåget ner till Rom, alla vagnarna kommer att vara mer eller mindre fulla med folk som har instrument med sig, så det kommer att sjungas och spelas hela vägen ner till Rom (och jag som hade BC i uppsjungning i skolan...).

Det gick inte att sitta inne hela dagen, utan på eftermiddagen så tog jag mig ett par timmars cykeltur runt trakterna av Impruneta, under den skönt skinande eftermiddagssolen. Och jag var inte ensam biker den dagen. I centrala Impruneta så var det bröllopsbestyr för några, och alla deras anhöriga stod runt i kring dem, den ena vackrare klädd än den andra, kvinnorna lite färggrannare om man säger så :-). Jag var ute och knackade på hos några vänner som bor i Impruneta, men de var inte hemma, de gjorde väl som jag, var ute och tog sig en sväng i det vackra försommarvädret.

När jag kom hem så mötte jag Giuseppe som skulle iväg på bio med sitt nya kvinnliga sällskap, en skön brunett från Kalabrien. Undras just om hon har någon trevlig syster?

Börjar att få ihop mer och mer material till min bok, så nu i nästa vecka så skall jag kontakta några bokförlag i Sverige för att få dem intresserade att ge ut min bok om mitt första år i Toskana.

I kväll halv nio så spelar Fiorentina en viktig match mot Chievo från Verona, håll tummarna!

Imorgon så väntar 57 st cykelturister på oss 6 st cykelguider här i Florens, hoppla! Vi ska cykla upp med dem till Piazzale Michelangelo, på andra sidan floden Arno. Kan ni tänka er 57 cyklar parkerade på rad uppe på torget och utsiktsplatsen Michelangelo? Jag tror banne mig varenda cykel som cykeluthyraren har att tillgå är bokad inför imorgon, så det lär väl ge dem en hygglig dagsförtjänst.

/Leif

Hej,

Full av liv och lust så klev man upp ur sängen i Florens idag för att åka iväg till databutiken och köpa sig en dator igen. Den andra hade hållt sedan hösten -99, en tuff liten HP som till sist fick ge sig, med oläsbar hårddisk. Som väl var så hade man ju fräsch backup att tillgå...... Ska man uppdatera sin blogg så går allt åt att ha sin egen maskin att skriva på, det är lite struligt att springa till internet-caféer och bibliotek hela tiden. Visserligen kan man gå till kontoret, men den datorn är ju bara ledig efter kontorstid.

I vår nya lägenhet dit vi flyttar om en månad så ska vi ha trådlöst internet, så det blir gott att komma med sin nya maskin dit och kunna skriva så tangenterna glöder :-)

I datorbutiken så stod det en vakt i ingången med ryggen vänd mot oss, han stod hela tiden och stirrade in i butiken. Det visade sig sedan när man skulle gå ut med sin nyköpta vara att man fick gå genom en specialutgång och sedan visa upp sitt kvitto på varan man hade köpt. De har väl haft stora problem med kunder som går in och bara rusar ut med bärbara datorer eller annat som är lätt att bära ut. Någon som vill ha det jobbet....

Det blev en bra lunch och sedan att dyka ner med sitt kloka huvud i vinböckerna för att bli en bättre Sommelier. Efter ett par timmar så tröttnade jag lite på böckerna och drog iväg med min dator för att testa den trådlösa internetuppkoppling där, men de hade stängt en månad för renovering (tror jag ska börja jobba på bibliotek). Så det var ju bara att dra iväg till kontoret och testa den trådlösa uppkopplingen där, det var ju bara det att där så har vi WEP-nyckel för att komma åt nätet, och dokumentet med WEP-nyckeln var inlåst, ridå! Men den stationära datorn blev ledig rätt snart så det löste sig ändå. Hade en hel del mejl-konversation att bestyra med, vi har rätt så bra med bokningar av cykelturer framöver.

Giuseppe var upptagen med dam-besök så man fick äta middag själv denna kväll (men jag hade en så trevlig middag med bekanta från Sverige i går kväll (Kicki och Jan), så jag är nöjd ändå).

/Leif

Hej,

På morgonen så svängde jag förbi kontoret en kortis för att höra senaste nytt om kundläget för oss. Vi är lite trångbodda på kontoret, så jag försöker att jobba en hel del hemifrån, så att vi slipper sitta i knät på varandra. Men Colettes knä vore inte fel :-)

Jag brukar hjälpa Florence By Bike att distribuera broschyrer till hotellen och språkskolorna, så också denna förmiddag. Man får sig en bra cykeltur och en bättre kännedom om staden, i detta goda väder, liknande svensk sommar. Hamnade en bra bit uppåt Fiesole innan broschyrerna tog slut. Det rullade på bra ner mot Florens igen kan jag lova!

Lunch och iväg tillsammans med Giuseppe till Mediaworld för att kolla på datorer och andra "bra-att-ha-grejor". Hittade en prisvärd Fujitsu-Siemens för 700 euro som nog kunde passa mina behov (fascinerande att kunna stötta sin gamla arbetsgivare så där). Telefonen är från 2003 är dock utsliten....

Resten av eftermiddagen ägnades åt att "inse" att det görs goda viner även utanför det stolta Italien, sydamerika, californien, Australien, var det någon som sa Frankrike, Spanien, Tyskland och Portugal också? m. m. Den där Sommelier-examen kommer allt närmare, huga! Men det känns ändå som att jag lär mig mer och mer för varje dag, även om det går långsammare än vad jag vill :-( Sommelier-föreningen har öl-provning i Prato ikväll, det vore något att gå på för en gammal öl-fantast som mig. Men ligger man inte på den kunskapsnivå som man ska inför sommelier-provet, så får man allt vackert stanna hemma och förkovra sig med utländska viner istället (endast torrsim dock).

På kvällen så blev det middag med mina friluftsvänner från Göteborg, Kicki och Jan, tillsammans med min guide-kollega och vän Per, som också jobbar här i Florens. Kicka och Jan känner jag sedan långfärdsskridsko- och havskajakepoken i Göteborg (GLSK och GKF). Sedan tidigare så kände jag till en underbar Trattoria som heter " Trattoria dell Orto", vilket ungefär betyder "Köksträdgårdens lilla restaurang". Den ligger i närheten av där jag bor, vid den gamla stadsporten San Frediano. Ett litet ställe med mycket personlighet och charm, en underbar kock som gör mat i den högre skolan, vinlistan är kanske inte så lång, men mycket väl anpassad till den mat man erbjuder. Det blev nästan midnatt innan vi kom därifrån (med varsin glad grappa i magen, den tog ganska bra kan jag tala om, då vi inte var lottlösa med vin på bordet under måltiden), och sedan så var vi också tvungna att passera förbi en glassbar på vägen hem, det hör till när man är i Florens att smaka på sådana läckerheter.

/Leif

Hej,

Vår gode chaufför Roberto kom och hämtade mig och cykeln tidigt på morgonen i Florens, för att bege oss till Siena, vi skulle vara där kl 8 på morgonen för att följa det brasilianska paret till Casole d'Elsa där de skulle få genomgå en matlagningskurs som lunch. "Man tager vad man haver sa Kajsa Varg....".

Brasilianarna hade varit både i Norge och Sverige tidigare, så de kände ganska väl till mitt hemland, mestadels Stockholm i och för sig, själv född och uppvuxen i Linköpingstrakten. Han jobbar med import av svenska luftkonditioneringsanläggningar, tror att han har en hygglig marknad att jobba på, det bor över 170 miljoner människor i Brasilien, även om det för ganska många är en kamp för dagen tyvärr.

Vi tog bilen från Siena till Strove (efter Monteriggioni), för att där börja cyklingen mot restaurangen Colombaio i Casole d'Elsa. Så här dags var det fortfarande svalt och skönt, så vi pinnade på ganska bra, utan att för den skull förta oss i landskapet. Vi stannade förstås och tog en del bilder som brukligt är. Jag passade också förstås på att beskriva de oliv- och vinodlingar vi såg. Backen upp till Casole d'Elsa går inte av för hackor, men det är som vanligt, när man är upp så är det allt bra vackert döööhhhh!

Jag lämnade det trevliga paret vid restaurangen där matlagningskursen skulle hållas, vi hade lärt känna varandra rätt så bra efter tre dagar tillsammans, vi bytte visitkort med varandra, och jag blev inbjuden att komma till San Paolo närhelst det passade, och vem skulle inte vilja åka dit? Det blev en hel del dricks också, vilket är en av fördelarna med det här jobbet.

Robertos son Leonardo körde mig och cykeln tillbaka till Florens. Jag blev aldrig cykelproffs i Italien, men det här jobbet jag har nu känns mycket likt det livet, man skjutsas från det ena stället till det andra, man cyklar en sväng tillsammans med andra, dricker och äter längs vägen, beundrar det vackra landskapet (så mycket man hinner), och får betalt för att göra detta. Den fysiska hälsan får man på köpet. En dag så hoppas jag kunna starta en cykelguide-skola i Florens, om nu inte den svenskspråkiga sommelier-skolan blir det jag hugger i med först, när boken är skriven.

/Leif

Hej,

Cykling mellan Radda in Chianti och Siena stod på programmet idag. Den brasilianska duon hade haft en natt fylld av jet-lag, så de hade vaknat mitt i natten och inte kunnat somna om. Men det gick ganska så bra ändå, det är relativt lättåkt mellan Radda och Siena. Efter Castellina in Chianti så är det jordens nerför t ex, så där kan man vila ut ordentligt. Det är bara det att halvvägs ner i backen så ska man ta av till vänster för att stanna på en vingård för dagens vinprovning, som guide får man då informera och varna i god tid, annars är det lätt att man "drar värdshus förbi", och goda viner fanns det gott om, Rocca delle Macie heter stället som ligger mellan Castellina och Monteriggioni, och gratis är de också, vinprovningarna.

På stärkta ben så drog sedan vidare mot just Monteriggioni för att där äta en lättare lunch inför den fortsatta turen till Siena, i lagom omväxlande kuperat landskap. Monteriggioni är som en liten värld för sig, man kommer inom den lilla stadens portar, och det är som att förflytta sig till medeltiden, det är en komplett medeltida toskansk by innanför dessa murar, och man väntar sig nästan att riddare i full rustning ska dundra fram på torget. Byn i Monteriggioni används ofta för filminspelningar, tack vare sin mycket väl bevarade stadsmiljö från medeltiden. Chauffören Roberto är uppvuxen i trakterna runt Monteriggioni, så han kände sig verkligen som hemma den dagen.

När man har cyklat en hel dag ute på landsbygden så känns det alltid så brutalt att komma in i en stad igen, det är trång och bullrigt med bilar, bussar och lastbilar, man får ofta den känslan av att som stenåldersman vakna upp efter ett antal tusen års sömn, och man undrar lite smått vad det är som står på? Efter ett par år härnere så har jag vant mig, men man kan ju undra vad turisterna tycker som kastas in så här i hetluften efter ett par lugna dagar på landsbygden. (En dag när jag cyklade med en grupp upp till Fiesole från Florens så var det en kvinna som började gråta av rädsla för bilarna som passerade henne, mer eller mindre nära. Jag cyklade ner och tog minibussen upp för att kunna få ner henne till Florens på ett lugnt och säkert sätt.). Vi lämnde paret på Park Hotel och tog oss hem till Florens med Robertos minibuss.

/Leif

Hej,

Radda in Chianti - Castello di Brolio - Radda in Chianti var resplanen idag för "i brasiliani". Dagen började dock med viss väntan på dem, då deras telefonväckning inte hade fungerat, de och hotellet har förstås olika versioner av varför den inte fungerade... Men det gjorde inte oss så mycket, guide-kandidaten Per och jag kilade ner till fiket på hörnet och fick oss en god pratstund med den kvinnliga fägringen som personalen bestod av där. När det äventyret var klart och kunderna fortfarande inte hade vaknat, så gick vi upp till en liten vinbutik och provade några goda (nåja) Chianti-viner där, tror mestadels besöket där berodde en vacker kurvig brunett som jobbade i affären (man är ju inte mer en människa, eller män-i-skor kanske man ska säga. Men hur som haver, mitt under vinprovningen så kommer givetvis los brasilianos ångandes ut ur hotell-entrén med väskor och hela köret, så det var bara släppa vad man hade för händer (och ögon) och ta sig ut till dem vid cyklarna och höra vad som hade skett. Hotellpersonalen hade till och med varit upp och bultat på dörren för att väcka dem efter att vi hade kommit dit (men de tycktes ha glömt att det var dubbla dörrar in till deras hotellrum, just för att minska oljud från korridoren....).

Radda ligger ganska högt, så vart man än åker så har man bara nerförsbackar, till skillnad från Florens, där det är precis tvärtom. Vi dundrade på ner mot Castello di Brolio, där vi skulle titta på deras vinslott och prova deras viner och olivolja. Kunderna var inga duvungar på cyklar, så turen gick helt smärtfritt fram till Castello di Brolio. Efter provsmakningen så monterade vi cyklarna på taket (törs man skriva det tro?), för att vi skulle hinna till ett underbart litet matställe strax söder om Radda som heter Poggio Antinoro, ett namn förvillande likt den kända vinmakarfamiljen Antinori, men det är inte riktigt samma sak, huset och ägorna är inte riktigt lika stora, men vem sa att storleken har betydelse? Servicen på Poggio Antinoro var glimrende som Ole kanske skulle ha sagt, och det fanns också vackert litet museum över gårdens historia och produktion av olivolja och vin genom seklernas gång.

Tillbaka till Radda så lämnade vi Brasilianos med en hejdundrande väckarklocka (om jag nu hade haft någon). Naturligtvis så var de riktigt på hugget dagen efter, före utsatt tid t o m, så att vi inte hann med vårt efterlängtade morgonkaffe, men det är sådant man ibland får ta som guide. Och lite käck hade man ju varit om dagens väckningsproblem med Brasilianos, så det fick man äta upp.

När man kom hem till Florens så var det bara att hoppa i duschen och förbereda sig inför kvällens förprov i vinkunskap på Sommelier-kursen i Prato. Jag tog bussen ut till Federico som bor i Scandicci, sedan så åkte gemensamt till en mysig liten restaurang i Prato där förprovet skulle hållas. Det blev en lång och tuff tillställning, men ändå med glimten i ögat, och jag kände väl att det fattades lite inför provet innan jag skulle kunna bli godkänd. Men tar jag bara tiden som är kvar och koncentrerar mig ordentligt så kommer det att gå vägen. Det blev nästan midnatt innan vi blev klara, så det kändes lite segt att stanna kvar ytterligare, för att "efterfesta" eller vad man skulle kunna kalla det. Men jag kunde att morgondagens jobb med Brasilianos var viktigare.

/Leif

Hej,

Idag så kom ett par vänner från Sverige på besök, det var Kicki och Jan från Göteborg som skulle vara här i 6 dagar och cykla runt bland kullarna i Chianti. Tyvärr så missade jag dem när de checkade ut cyklarna från FBB, men vi hördes av senare på telefon så det ordnade sig ändå.

När det började dra sig mot lunchtid så blev det dags för mig att köpa in lite råvaror inför lagandet av den svenska efterrätten, som jag skulle göra till Rossi och hennes syskon, vänner och andra bekanta. Ett hedervärt uppdrag.

Dominick tog med Per ut på sin första cykelguide-tur under vår regi, annars så är nog Per den som har längst guide-erfarenhet av oss allihop. De hämtade ut hojarna på FBB och tillsammans med det brasilianska paret så tog de cyklade med bilen upp till Impruneta, för att slippa den tuffa trafiken i Florens, och den hyfsat tunga backen upp till Impruneta. Sedan gick "cykeltåget" via Strada in Chianti, Greve in Chianti och Panzano till slutmålet Radda in Chianti. Allt gick jättebra och Per kommer att få göra många turer med oss.

Min svenska efterrätt som bestod av ugnsgratinerade päronhalvor med vaniljglass fick stort beröm av den peruanska publiken, vilket gjorde mig mycket gott. Som vanligt så ville de att man skulle stanna kvar hos dem hela eftermiddagen och spela Risk. Lite motvilligt så fick jag avbryta spelet efter ett tag, kände att det fanns en del att göra hemma inför morgondagens guide-jobb tillsammans med Per i Radda och det brasilianska paret (nyckel-kunder för oss på den brasilianska marknaden). Men jag får söka revansch på den peruanska spelplanen nästa gång istället, då jag ska servera svensk födelsedagstårta för Rossis bror Coco, det blir något att skriva hem om det!

/Leif

Hej,

Distribution av broschyrer för FBB. Ringde också och frågade dem om de hade några cyklar bokade för Kicki och Jan som skulle komma imorgon.

Studier av vinkunskap, vilka regler som styr vilka viner man ska kombinera med vilka maträtter.

Läste lite ur boken Arvet efter Arn med Jan Guillou, intressant god berättarkonst, om man gillar historia och tänkbara scenarion hur riket Sverige skapades en gång i tiden.

Städa lägenheten - jiippiiii!

/Leif